”Du är den konstigaste kund vi någonsin haft.”
Killen bakom disken på Presstop på Götgatsbacken tittade på mig, log lite snett och fortsatte:
”Du kommer hit varje vecka med en gigantisk hög magasin. Och inte bara många, du köper de konstigaste titlarna också.”
Och han hade helt rätt.
Mitt magasin-konto var galet stort.
Men det var så jag började bygga mina trendspaningar i början av 2000-talet. Jag läste böcker, forskningsrapporter och allt jag kom över, men en enorm del av jobbet var att hitta information.
Sedan kom Google-eran och jag bytte magasinen mot sökningar. Men även det tog tid. Mycket tid. Så lätt att hitta något långt ifrån det jag skulle försöka hitta.
Idag ser allt helt annorlunda ut.
Idag har jag femton AI-agenter som jobbar för mig. Och som jag designat helt själv. Femton olika områden som bevakas dygnet runt och levererar varsin snygg, strukturerad rapport varje morgon.
En agent bevakar AI.
En tar robotar.
En håller koll på generationsfrågorna.
En följer longevity.
En följer Afrika, den bortglömda kontinenten där det nu händer mer än de flesta anar.
När jag började uppskatta tidsvinsterna insåg jag något nästan chockerande:
Femtiotimmars arbete blev två.
Och här kommer alltid kommentaren:
”Aha, så du gör inget själv längre?”
Eller den klassiska:
”Jag har minsann läst att man blir dummare av att inte tänka själv.”
Det är här missförståndet sker.
För jag leder ju allt själv.
Det är jag som bestämmer vad mina agenter ska bevaka.
Det är jag som skriver kommandona.
Jag har gett dem hårda instruktioner om att alltid ge källa och länk.
Och det är jag som analyserar, tolkar och gör spaningarna.
Agenterna gör grovjobbet och jag gör finliret.
Det här är, utan överdrift, det största jag varit med om i mitt arbetsliv.
Det förändrar allt.
Det är därför jag ständigt upprepar frasen:
AI + människa = Superhuman.
För det är en superkraft.
En superkraft som förvandlar möjligheter till resultat.
Men bara om du förstår rollen:
Du är ledaren.
AI är assistenten.
Och agenterna är ditt team.
Hur de jobbar. Det bestämmer du.
Tänk
Tänk om du kan frigöra massor av tid.
Tänk om du får utrymme att tänka nytt.
Tänk om du kan skapa mer, snabbare, bättre utan att tumma på kvaliteten.
I min värld är det helt fantastiskt.
Nästan lika fantastiskt som att bläddra i högarna av konstiga magasin på Presstop en gång i tiden.
Men bara nästan.