Vi var The Ark - berättelsen bakom

När Martin Sandin började arbeta med dokumentärfilmen om The Ark var det inte nostalgi som drev projektet, utan nyfikenhet. Nyfikenhet på vad som händer med människor över tid, på relationer som formats i motvind och på hur det känns att kliva tillbaka in i en gemenskap man en gång levde för. I intervjun berättar han om processen bakom filmen, om att komma nära utan att förenkla och om varför vänskap blev en av berättelsens starkaste trådar.

Bakgrunden till filmen

Du har följt The Ark länge. När föddes idén att göra en dokumentär om dem?
Idén kom till i köket hemma hos min vän Kristofer Åkesson en sen decemberkväll 2020. Han är vän med bandet sedan tidigt 2000-tal och skickade ett meddelande till Ola Salo. Svaret vi fick tillbaka i vändande post var försiktigt positivt. Kristofer är medskapare till filmen och en oerhört viktig kugge för hela filmprojektet.

Varför kändes återföreningen 2022 som rätt ögonblick att berätta den här historien?
Relationen mellan då och nu kändes väldigt spännande att utforska. Den personen vi var i en annan del av livet, hur är hen idag? Hur känns den kostymen? Vilka tankar och känslor kommer upp till ytan när du sammanför sex bästa vänner som splittrats och haft begränsad kontakt under en tid?

Du säger att filmen handlar mycket om vänskap. Varför blev just det så centralt?
I en tid när allting ska ha ett värde, när valutan är pengar och prylar känns vänskap extra spännande. Vad är vänskap värt? Är det värt mer än pengar, prylar och framgång? Vad är ett leende värt? Vad är det värt att återknyta till människor som du byggt ditt liv tillsammans med?

Vi måste börja se varandra igen. Den här filmen tar fasta på vänskapen och vad den har och har haft för betydelse för 6 medelålders män som vuxit upp tillsammans och drömt om något annat än den vanliga vardagen. Utanförskap som en väg till platser och upplevelser som först bara var drömmar.

Om arbetet

Hur var det att komma så nära bandet under arbetet med filmen?
Det är alltid speciellt att gå in i en dokumentär process. Vi följer en människa som ska berätta om delar av sitt liv, om saker som påverkat dem i grunden att göra olika val som sedan fått konsekvenser. Det handlar om att hitta fram till varandra i en ömsesidig respekt. Det vi pratar om, det vi filmar, det vi är med om tillsammans måste vara på riktigt. Mina frågor måste få vara nära. Det är ett ansvar och en ära att få komma nära en annan människa. Precis så kändes det med medlemmarna i The Ark, vi fick komma in och ställa besvärliga frågor och det kändes intressant och inspirerande och ledde till fina stunder tillsammans.

Vad betyder det att få använda material från bandets egna kameror?
Mycket. Det är fantastiska tidsdokument. Tänk att du filmat dig själv och vänner till och från under 10 års tid och sedan glömt bort vad du filmat och så plötsligt en dag så dammas de där banden av och får ett nytt liv, på bio. Det är material som medlemmarna själva inte sett på många år, bilder som är helt unika för fans och publik.

Var det något som överraskade dig under processen?
Hur extremt coola The Ark har varit som alltid stått på sig genom alla år med sina budskap om att vara sig själv och bryta med normer och våga jaga sina drömmar. Det har haft avgörande betydelse för många människor på en mängd olika sätt. Det är Wow.

Ett personligt perspektiv

Hur har din egen relation till The Ark påverkat hur du berättar historien?
The Ark visade nya vägar för mig som vilsen tonåring i slutet av 1990-talet. Det går att gå sin egen väg. Du behöver inte ducka under jante eller hålla dig på mattan eller kamma dig eller vara som alla andra för att passa in. Du får gå din egen väg och du får vara stolt över det.

Budskap som alltid behöver basuneras ut till alla generationer.

Fanns det delar av resan som var extra viktiga att skildra varsamt?
I dokumentära processer finns det alltid delar av historien som måste vägas in mot den berättelse som jag vill berätta. Vänskapen är en del som vi skildrat så nära vi kommer, inte varsamt, men med stor respekt.

Vad hoppas du att publiken känner när filmen är slut?
Inspiration, energi och glädje. Min förhoppning är de som ser filmen känner behov att återknyta till vänner och vänskap, de ringer en gammal vän och frågar hur det är.
Och så klart hoppas jag att filmen leder till energi och inspiration hos den som tittar att själv berätta nya historier.

Lärdomarna

Vad tar du själv med dig från arbetet med filmen?
Våga stå på dig även i perioder när det går trögt. Våga lita på dig själv och din vision och din ambition att berätta något som kommer från ditt inre, något du vill berätta som känns för dig. Det har varit bitvis tuffa tider under de här 5 åren. Just nu känns det så gött att vi fått ihop en fantastisk film och att den ska få möta publik på bio över hela Sverige våren 2026.

Om du ska sammanfatta filmen med en känsla, vilken är det?
Sluta aldrig drömma. Nästa äventyr väntar på dig.

Filmen om The Ark lämnar inga enkla svar, men väcker frågor som stannar kvar. Frågor om vänskap, mod och om att våga hålla fast vid sin riktning även när livet förändras. För Martin Sandin blev arbetet inte bara ett filmprojekt, utan en påminnelse om kraften i berättelser som får ta plats, ta tid och bottnar i ett ärligt behov av att förstå.