Många barn i Sverige säger att de mår bra, men bakom siffrorna finns en verklighet som är långt mer ojämlik än vi vill tro. På FN:s internationella barndag påminner kriminologen och författaren Maria Dufva om hur utsatthet, tystnad och digitala risker påverkar barns vardag och varför vuxna behöver bättre kunskap för att förstå vad barn verkligen går igenom.
Idag den 20 november är det FN:s internationella barndag för att uppmärksamma barn i hela världen och stärka deras rättigheter. Vi har alla varit barn och barnen är allas vår framtid, så hur har barn det i Sverige idag?
De flesta svarar att de mår bra och har det bra. Men hälsan är väldigt ojämlik. Flickor rapporterar i större utsträckning om stress, psykiska och somatiska besvär. Samma gäller barn som bor med en förälder och barn i familjer som har det sämre ställt ekonomiskt.
Dilemmat är att vi bara vet så mycket som barn berättar. Ställer vi aldrig frågan vet vi inget. Det gäller alltså att få till det där viktiga samtalet där barn känner att de blir lyssnade till.
Skolan är en av de starkaste skyddsfaktorerna i barns liv. Där får de kunskap, utbildning, vänner, mat och möts av flera olika vuxna varje dag. Men hur är barns förutsättningar för att lyckas med sin skoldag, hela sin skoldag? Jo, vart tionde barn utsätts för våld av minst en vårdnadshavare. 13 procent av svenska barn växer upp i fattigdom och samma siffror gäller när barn berättar om utsatthet för fysisk mobbning och nätkränkningar. En studie visade att 38 procent av Sveriges tjejer i nian som haft en relation har utsatts för partnervåld.
Allt jag nämner här ovan är en bråkdel av det som kallas skolsabotage, det vill säga att ens utsatthet kan påverka hela ens framtid i form av att man inte når sin fulla potential på grund av vad andra utsätter en för. Här behöver alla vuxna som möter barn och unga uppdaterad kunskap för att kunna prata om detta på ett nutida och relevant sätt.
För hur hade din arbetsdag varit om du upplevt våld i ditt hem på morgonen innan du gick till jobbet? Öppnat dörren till ett tomt kylskåp och tvingats arbeta en halv dag på tom mage och utöver det fått reda på att de där lite avklädda bilderna du skickade i förtroende till en kollega du är lite på g med har spridits till alla på hela arbetsplatsen. Hade du kunnat koncentrera dig? Göra ett bra jobb? Eller hade du ens kunnat komma iväg till din arbetsplats?
Lågt räknat är det 18 000 barn i Sverige som inte kommer iväg till skolan av olika anledningar. 18 000 barn med en så pass problematisk skolfrånvaro att de kallas hemmasittande riskerar att helt eller delvis bli utan sin lagstadgade rätt till utbildning. De riskerar att missa viktiga gemenskaper och det där viktiga avstampet in i vuxenvärlden. Utbildning öppnar dörrar, medan avsaknaden av fullständiga betyg stänger dörrar som kanske aldrig öppnas.
Den officiella statistiken visar att ungefär 84 procent av alla niondeklassare våren 2025 var behöriga till gymnasieskolans nationella program. De 16 procent som saknade behörighet motsvarar nästan 19 700 elever. Vart tar dessa barn vägen? Vissa hamnar hos gängen i en extrem riskmiljö, medan andra på olika sätt hindras från att komma igång med sitt vuxenliv.
Så även om de flesta barnen i vårt nutida Sverige rapporterar att de mår bra finns det all anledning att växla upp arbetet med att jämna ut barns förutsättningar för att nå sin möjligt bästa hälsa vilket är en livslång investering såväl i dem själva som i vårt samhälle.
I mitt drygt 20-åriga arbete med barn och unga får jag återkommande berättat för mig att barn och unga är noga med vem de berättar för. Vi vuxna hoppas på att de ska berätta för oss när något tynger dem. Vi upprepar ständigt “Du vet att du alltid kan berätta för mig”, men när barn sen väl berättar blir det inte alltid som de tänkt sig. Har det gått ett tag mellan berättandet och den jobbiga händelsen blir responsen inte helt sällan “Men varför har du inte sagt något?” när de samlat mod att berätta.
Så vem berättar barn för? Jo, den som har förmågan att lyssna. Lyssna på riktigt utan att avbryta, någon som har oändligt med tid, någon som tror dem, någon som inte direkt vill göra något åt saken, typ maila rektor, mentor, kurator, alla vårdnadshavare i klassen, kungen, polisen, skolinspektionen, utan bara lyssnar.
Vem är denna trygga lyssnare i barns liv? Jo, husdjur, gosedjur, småsyskon, kompisar och på senare tid olika AI-tjänster typ chatgpt och Snap AI. Att barn berättar för dessa är självklart, men att på riktigt få konkret hjälp kräver vuxenvärldens medverkan.
So if anything be a gosedjur, allt för att få barn till att känna sig trygga, lyssnade till, trodda och hörda när de väljer att börja berätta om hur de mår och hur de har det.
Källor:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-och-material/publikationsarkiv/s/sjalvrapporterad-stress-somatiska-och-psykiska-besvar-bland-skolbarn/
https://www.1177.se/barn--gravid/nar-familjelivet-ar-svart/nar-barn-mar-daligt/nar-barn-mar-psykiskt-daligt/
https://www.uu.se/centrum/nck/kunskapsbank-om-vald/fakta-och-forskning-om-vald/barn-som-upplever-vald
https://www.raddabarnen.se/rad-och-kunskap/barnfattigdom/barnfattigdom/
https://friends.se/report/friendsrapporten-2024/
https://www.skolverket.se/download/18.6b8c1151936aed25c029/1732702300971/pdf13172.pdf
https://polisen.se/siteassets/dokument/regeringsuppdrag/lagesbild-over-aktiva-gangkriminella-i-sverige-.pdf/download/?v=f8edd8d100b188a6937b44efc91a30ea#:~:text=Andelen%20personer%20bland%20de%20aktiva,motsvarar%20omkring%201%20700%20personer.&text=Generellt%20%C3%A4r%20ungdomar%20oftare%20inblandade%20i%20kriminalitet%20%C3%A4n%20%C3%A4ldre%20personer.
https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument/barnkonventionen/allmanna-kommentarer/allman-kommentar-nr-15.pdf
Skola och undervisning
Barn och ungdomar
Fredrik Zimmerman
Barn och ungdomar
Lena Skogholm