Symbolen som får Sverige att prata om psykisk ohälsa

Henrik Wahlström har blivit en av Sveriges mest igenkända röster i frågor som rör psykisk hälsa, stigma och öppenhet. Genom humor, värme och öppenhet når han människor som annars kanske inte hade vågat ta steget in i samtalet. I vår intervju med Henrik delar han med sig av sin resa, roten i sitt engagemang och varför öppenhet kan förändra både arbetsplatser och privatliv.

Du blandar ofta humor och allvar när du pratar om psykisk ohälsa. Hur gör du för att balansera humor med det tunga ämnen du tar upp?

Det är inte helt lätt, men det hade varit betydligt svårare om jag inte själv hade levt med psykiska problem. Den som kommer utifrån och försöker sig på att skämta om sjukdomar och funktionsnedsättningar som hen inte själv lever med är ute på riktigt tunn is. Men med mitt inifrånperspektiv kan jag skoja om mig själv och om besvär som jag själv har erfarit, även om jag har gränser för vad jag tycker är smakfullt att skämta om.
Många allvarliga ämnen har tragikomiska sidor som är lättare att prata om. När jag sedan skiftar till att tala om saker som inte alls är roliga kan jag nå fram till många fler, genom att jag har öppnat dörren till ämnet genom humor.

Du beskriver ofta ditt innehåll som en blandning av humor, jämställdhet och trams. Varför tror du att just den kombinationen fungerar så bra?

En blandning av trams och allvar säger jag oftast. Det är en medveten strategi för att nå ut med mina allvarligare ämnen till fler människor på nätet än de redan invigda. Jag skulle kunna starta ett konto som bara handlar om psykiska besvär. Det hade säkert dragit en hel del följare, men bara folk som redan är intresserade av ämnet. Mitt mål med det jag gör är att motverka stigmatisering och motbevisa fördomar om oss med psykiatriska tillstånd, och för att göra det måste jag nå fram till dem som har fördomarna.

Människor som inte ser hur sådana frågor rör dem, och som definitivt inte skulle börja följa ett instagramkonto om ämnet. Med hjälp av humor, oftast trams som inte alls har med det psykiska att göra, kan jag nå en oerhört bred målgrupp. Och när de väl är på plats och följer mitt konto så serverar jag dem en massa saker som de inte alls hade väntat sig att behöva tugga i sug, men det måste de! Om de vill ha mer trams så får de finna sig i att de varvas med allvarligare inlägg, på så vis når jag fram till folk som är alldeles nya inför ämnet. Jag sockrar medicinen kan man säga.

Du gick ut med din bipolära diagnos 2021. Vad förändrades i ditt liv efter det beslutet?

Väldigt mycket, bortsett från min familjesituation är det inte mycket som är sig likt faktiskt. När jag öppnade upp om min sjukdom efter tolv års tystnad och märkte att det togs emot med värme och respekt, så var mina omedelbara känslor dels en enorm lättnad men också stor frustration över att jag väntade så länge! Jag bestämde mig för att göra allt jag kunde för att försöka göra det där steget lättare att ta, att försöka kratta för dem som kommer efter mig.

Tillsammans med en överläkare i psykiatri skrev jag boken Uppochner en överlevnadshandbok för bipolär sjukdom. Jag blev ambassadör för Mind, startade kampanjen Uppochner.nu, höll ett Ted Talk, gästade en rad tv och radioprogram, sa upp mig från min fasta tjänst i reklambranschen och idag föreläser jag runt om i hela Sverige och norden om just det här.

Berätta om kampanjen Uppochner. Hur föddes idén och vad betyder symbolen för dig personligen?

Tillsammans med frustrationen kring att det tog så lång tid att våga berätta kom frågan: varför berättade jag inte tidigare? Det enkla svaret är att det är en komma ut process. Det är något mycket privat som man har vetat om länge, men som man har hållit tyst om eftersom man vet hur mycket fördomar det finns. När man inte vet säkert vilka som har fördomarna så är det svårt att våga berätta.

För personer som vill komma ut med en sexuell läggning eller könsidentitet finns det ett fantastiskt hjälpmedel: prideflaggan. Den kan visa människor var de har allierade, utan att de själva behöver ta upp ämnet först. Det slog mig att det var precis vad jag hade behövt för att våga berätta tidigare. Om det hade funnits en pridesymbol för psykisk ohälsa hade jag sannolikt vågat berätta för någon som jag såg bära den. Så jag bestämde mig för att försöka skapa en sådan.

Symbolen :): heter Schrödingers smiley och har funnits länge och har associerats med olika saker. Jag lät en fyraåring rita symbolen inuti ett hjärta, satte upp en webshop med produkter på uppochner.nu och presenterade min idé på nätet: Denna lilla hjärtsymbol betyder att bäraren av symbolen har en öppen och accepterande inställning till psykisk ohälsa och olika diagnoser. Det är en person som du kan vara ärlig med hur du mår, även när du inte mår bra. Hela vinsten doneras till organisationen Mind som bland annat driver självmordslinjen.

Det fullkomligen exploderade. Idag har symbolen dragit in över 600 000 kronor till Mind, långt över 400 personer har låtit tatuera in symbolen och den dyker upp i alla tänkbara sammanhang... Det är förstås fantastiskt för mig personligen att se, det är nog det enskilt viktigaste jag har gjort någon gång. Det är särskilt fint eftersom det är någonting som jag desperat hade behövt för många år sedan.

Du säger att du lever med din diagnos snarare än att lida av den. Vad betyder det för dig?

Jag lider absolut av sjukdomen i perioder. Men den går just i perioder, och nu för tiden lider jag inte av sjukdomen den stora merparten av tiden utan då fungerar jag alldeles utmärkt. Men sjukdomen försvinner aldrig, den är kronisk och det finns inget botemedel, så man behöver finna sätt att leva med den. Därför säger jag ofta så.

Vad tror du krävs för att vi ska våga prata mer öppet om psykisk ohälsa, både på jobbet och privat?

Det är en lurig fråga det där. För det som gör det så svårt att våga prata om psykiska problem i olika sammanhang är ofta just att folk där inte pratar om det. Det är alltid svårast att vara först, så fort någon har öppnat upp för att tala om ämnet går det lättare för dem som kommer efter.

Många beskriver dig som någon som gör det svåra begripligt. Hur tänker du när du formar ditt budskap i en föreläsning?

Jag försöker hela tiden ta upp saker som jag hade behövt höra för sådär 15-20 år sedan, och förklara dem på ett sätt som jag hade förstått då. Ofta tar jag teoretiska eller svårgreppbara saker och sätter in dem i ett konkret sammanhang eller gör liknelser som är lättare att föreställa sig och komma ihåg. Det var väldigt tydligt när jag fick min diagnos och försökte hitta information på egen hand, att det mesta var skrivet på att sätt som var för svårt att begripa.

Vad hoppas du att människor tar med sig efter att ha lyssnat på dig eller följt dig i sociala medier?

Dels att psykiska problem inte har något ansikte. Det är inte en viss sorts människor som har sådana besvär, utan det finns på alla nivåer i samhället och de allra flesta låter bli att berätta om det.

Men allra viktigast: att det finns hopp. Det går att få ett gott liv med en psykiatrisk diagnos, och det hoppas jag kunna visa genom att dela med mig av mycket ur mitt liv väldigt naket.

Fotograf: Anna Dahlberg

Henrik Wahlström har visat att öppenhet kan förändra mer än bara samtalet. Den kan förändra relationer, arbetsplatser och människors liv. Genom att vara tydlig, modig och mänsklig skapar han utrymme för andra att våga vara detsamma. Det är ett arbete som fortsätter att göra skillnad, varje dag.