Konsten att skapa ett VI när världen gungar

När världen gungar behöver vi varandra än mer. När stressen ökar blir vårt ego större och världen mindre. Det är lätt att vi tänker mer på oss själva. Bara jag klarar mig. Bara vi klarar oss. Ett vi och dom.

Det är så mycket vi ska hinna med. Samtidigt växer känslan av att vi inte räcker till. De stora, dagliga rubrikerna gör nyheterna både normaliserade och skrämmande. Det byggs upp en vardag fylld med rädslor.

Hur kan vi göra varandra trygga och modiga i en tid av förändring? Hur får vi alla att arbeta tillsammans mot gemensamma mål i stället för att alla springer åt olika håll? Hur får vi människor, enheter, förvaltningar, avdelningar eller olika bolag i en koncern att skapa ett vi?

Jag tror det sitter i de små sakerna och att få dem att växa. Jag tror det handlar om att ta oss tid för varandra.

Åtta nycklar för att bygga en hållbar kultur och skapa ett vi

Jag tror att om vi ska skapa ett vi börjar det med mig själv och mitt eget självledarskap.

Skrattkörteln

En kväll satt jag och tittade på en dokumentär på TV som handlade om organdonationer. Hur svårt det är att hitta hjärtan och lungor till dem som behöver. Min tioåriga son satt bredvid mig, och jag tänkte att han inte tittade eftersom han satt med sin mobil.

Men efter en stund tittade han upp och sa:
”Pappa, jag kan också tänka mig att donera, och jag kan tänka mig att donera av min skrattkörtel till dem som behöver.”

Skrattkörtel, vilket ord! Men samtidigt gjorde det ont, för mina tankar gick till den tid vi lever i. Vi har gått igenom en pandemi, det är pågående krig, det är räntor, inflation och många människor är hårt pressade. En del människor har tappat skrattet, tappat glädjen.

Jag tror att få skratta och känna glädje är något av det viktigaste vi kan göra. Många skulle behöva få en donation av någon annans skrattkörtel, men också vara mottagliga den dag man behöver ta emot själv. Att faktiskt passa på att ha himla massa kul på vår resa.

Lugnsamt

En dag när jag själv var mycket stressad gav vår dotter mig ett ord. Ett ord som sedan dess har blivit ett mantra. Hon var bara runt fem till sex år och vi var på en strand vid Åhus. Jag hade inte riktigt kommit ner i semesterlunken, varpå hon plötsligt säger:
”Pappa, ta det lugnsamt.”

Lugnsamt, vilket ord! Inte långsamt, utan lugnsamt. Att ta ett steg tillbaka och andas. Andas innan jag reagerar och agerar. Är jag lugn skapar jag ett lugn omkring mig. På samma sätt, om jag är stressad, då skapar jag stressade människor omkring mig.

Vi har en stor makt att påverka människor i vår omgivning genom vårt eget beteende. Att ta det lugnsamt. Att sprida ett lugn. Att sprida hopp. Att känna tillit till framtiden och till varandra. Är jag lugn skapar jag ett lugn omkring mig.

Förehämta mig innan jag behöver återhämta mig

I mitt andra arbete som deltidsbrandman handlar det mycket om att vara förberedd. Jag ligger i beredskap sju dygn i sträck och måste vara beredd varje sekund på att det kan komma ett larm.

Ska jag orka åka i väg på ett larm måste jag förehämta mig. Se till att jag har krafter. Att jag är utvilad, har ätit och är mentalt förberedd. Att jag inte är stressad. Allt för att kunna prestera så bra som möjligt när det väl gäller.

Detta har jag tagit med mig in i min vanliga vardag, att förehämta mig innan jag behöver återhämta mig.

För mig handlar det också om att träna min mentala styrka. Jag behöver inte fånga alla bollar. Jag behöver inte reagera på allt som händer. Innan jag agerar, ta ett steg tillbaka, andas och ställa mig frågan om jag behöver agera eller bara släppa och gå vidare.

Vad lägger jag min energi på? Att göra medvetna val.

Jobby

En dag frågade jag min son hur han tänkte om framtiden. Vad ska du arbeta med?
Han svarade att han inte ska ha ett jobb. ”Nähä,” sa jag, ”vad ska du göra då?”
”Jag ska ha ett jobby,” svarade han.

Okej, vad är ett jobby? Jo, det är när man har sin hobby som jobb.

Jag hann inte tänka långt innan jag tänkte vuxet: ”Ja, det låter ju fint men det är inte riktigt så det funkar. Du ska ha utbildning, ett jobb, tjäna pengar.”

Men sedan hejdade jag mig. Självklart ska du ha ett jobby. Att hitta din väg i livet.

Jag tänker också att det är allas rätt att ha ett jobby, men i min värld handlar ett jobby inte om vad vi gör, utan vem vi gör det tillsammans med. Det är du och jag som tillsammans skapar en arbetsplats där vi vill vara, där vi är trygga, där vi hjälper varandra. Det är en plats vi kan kalla för ett jobby.

När vi vaknar på morgonen och känner en längtan att gå till jobbet för att jag vet att jag kommer att möta dig där. Det är vi tillsammans som skapar ett vi. Vi behöver varandra på riktigt.

Medledare

Vi är alla ledare, vi är medledare. Ledarskap handlar inte om att vara bäst eller att veta allt. Ledarskap handlar om att locka fram de bästa sidorna hos andra och hos varandra.

Vi behöver alla både ta ansvar och bidra till att göra varandra trygga och modiga. Att sprida ett lugn och ta det lugnsamt. Att faktiskt få känna glädje och donera till varandra av våra skrattkörtlar.

Vi är alla människor, var snäll

Oavsett vad vi har för titel eller uppdrag är vi alla människor. Vi går alla igenom livets upp och nergångar. Vi har alla känslor.

Jag tror vi alla har behov av att känna oss sedda, hörda, förstådda och bekräftade. Det händer något när vi tar oss tid för varandra, när vi lägger fokus på det vi vill ska växa.

Var rädda om varandra. Lyssna på varandra. Stötta varandra. Finns där för varandra. Var snäll mot dig själv, andra och varandra.

Då skapar vi förutsättningar för ett vi. Vi behöver våga vara sårbara, det är i sårbarheten vi möter varandra.

Var Rocky

Vår son, som har autism, har en egen assistanshund vid namn Rocky. Rocky gör vår son lugn och trygg. Han gör honom modig och får honom att växa i både självkänsla och självförtroende.

Rocky har på riktigt gett vår son livet tillbaka. Han har faktiskt gett hela vår familj livet tillbaka. Jag tänker att vi alla behöver en Rocky i vår omgivning och just du kan vara Rocky för någon.

Tacksamhet

För mig är en av livets stora nycklar just tacksamhet. Att känna att livet är en gåva. Att stanna till varje dag och se de små sakerna som faktiskt är de viktigaste.

Kanske just de små sakerna som vi så lätt tar för givet men som en dag är borta. Att känna tacksamhet för varje ny dag. Det händer något när jag jordar mig själv i tacksamhet. Jag får ett större perspektiv på vad som är viktigt.

Jag blir även modigare och framför allt får jag ett större hjärta. Ett hjärta som räcker till även för människor i min omgivning.

Så, donera av din skrattkörtel och skapa er ett jobby. Jag tror vi alla behöver en Rocky i vår omgivning och just du kan vara Rocky för någon.

Var Rocky ♥️