Tänk dig att du sitter i ett möte. Det har varit en tuff vecka, projektet ligger efter och du känner att du inte riktigt klarar uppgiften. Plötsligt frågar chefen: "Är allt ok? Har du det du behöver?" – och menar det. Riktigt, ärligt vill veta.
Det är en sällsynt fråga. För på jobbet ska vi prestera, producera, vara professionella.
Känslor? De får helst stanna vid ytterdörren. Men här är sanningen: det går inte.
Vi tar med oss hela vår mänsklighet till jobbet – vår oro, vår glädje, vår trötthet, vårt hopp, våra drömmar, erfarenheter och känslor. Och de tre mest underskattade verktygen i arbetslivet är just: empati, självmedkänsla och medkänsla.
Det här är ingen flummodern filosofi. Det är hård, evidensbaserad neurovetenskap. Studier visar att arbetsplatser där känslor får rum har lägre sjukfrånvaro, högre kreativitet och större lojalitet.
Empati – att verkligen försöka förstå vad en kollega går igenom. När du frågar "Hur var helgen?" och upptäcker att hen varit sjuk – och just den dagen ger extra tid till att komma i kapp.
Självmedkänsla – att kunna säga till sig själv: "Idag var inte min bästa dag, och det är okej." Att inte måla fan på väggen när man gjort ett misstag, utan se det som en mänsklig reaktion.
Medkänsla – att inte bara förstå, utan aktivt vilja lindra andras och vår egen smärta. När du ser att någon har det tufft och erbjuder att ta över deras uppgift en stund, eller bjuder på en kaffe eller vad sägs om din tid och uppmärksamhet?
Om vi missar självmedkänsla kan vi riskera att uppleva – empatitrötthet. När vi ständigt ger utav oss själva utan att fylla på våra egna källor, när vi lyssnar på andras svårigheter dag ut och dag in utan egen återhämtning, då riskerar vi att bränna ut vår förmåga att känna med andra. Empatitrötthet är inget tecken på svaghet, utan en konsekvens av att vi varit starka för länge och att vi har glömt bort oss själva.
Så hur ser det ut i praktiken? Det behöver inte vara stora gester:
- När du hör en kollega vara extra tyst och frågar: "Allt okej?" – och verkligen väntar på svaret. Eller en av mina favoriter: "Behöver du något just nu?" – stanna kvar och vänta på svaret utan att tro att du bär på lösningen.
- När du själv har en dålig dag och tillåter dig att ta en kort promenad eller kort paus i stället för att kämpa vidare. Eller pröva en favorit: le inåt och säg att "jag är okej, jag duger".
- När du ser att någon i teamet gjort ett bra jobb och specifikt berättar vad du uppskattade. Skilj gärna på beröm och bekräftelse. Beröm: "bra jobbat". Bekräftelse: "jag såg att du kämpade mycket för att göra det bra".
- När du i ett stressigt läge tar ett djupt andetag och erkänner för dig själv: "Ja, det här är faktiskt jobbigt och det är okej att jag känner så just nu."
Det handlar inte om att bli bästa vän med alla på kontoret eller att tycka att du är perfekt. Det handlar om att skapa en miljö där människor mår bra – och därmed presterar både du och andra bättre.
Jag har samlat övningar och forskning som visar hur vi kan bygga detta i vardagen. Hur hjärnan fungerar under stress, hur små doser medkänsla kan göra stora förändringar i hela arbetsklimatet och hur vi kan känna igen och förebygga empatitrötthet.
Innan jag glömmer. Inför jultider och andra högtider ska vi tänka på att alla inte ser på storhelger på samma sätt som just du. Om du ser en tid med ledighet med nära och kära kan någon annan bära på minnen som väcker sorg, skam eller känsla av ensamhet.
Var rädd om dig och varandra. Och för Guds skull, känn efter – vi är bara människor. Alla känslor har rätt att finnas.