Att växa upp i dag innebär ofta en ständig jakt på bekräftelse och perfektion. I den här texten delar Viktor Frisk med sig av sin personliga berättelse om psykisk ohälsa, fasader och vägen till att hitta sitt värde bortom prestationer och likes.
Vi föds in i en värld som redan springer. Allt går snabbt. Redan som barn får vi lära oss att prestera innan vi ens vet vad vi själva vill. Vi matas med bilder av perfektion, liv som ser ut att glänsa, men som ofta saknar substans när man skrapar lite på ytan.
Vi lär oss att jaga framgång, att hela tiden vara mer, att aldrig stanna upp. Men ingen lär oss det som egentligen betyder något: hur man blir lycklig.
Ändå är det det enda vi vill. Att känna på riktigt.
Att växa upp i en värld av filter
Jag växte själv upp framför skärmar. Min identitet formades av likes, kommentarer och filter. Bekräftelse blev en valuta. Om jag inte syntes, så fanns jag inte.
Jag mätte mitt värde i siffror, följare, visningar, reaktioner. Det spelade ingen roll hur många som såg mig, för innerst inne kändes det ofta som att ingen såg mig på riktigt.
Jag blev den version av mig själv som jag trodde världen ville ha. Killen som alltid log, alltid var på, alltid levererade. Men bakom fasaden kämpade jag med känslan av ensamhet och av att aldrig duga.
Flyktvägarna
När man inte vill möta sig själv blir det lätt att fly. För mig blev det fester, kickar, alkohol. Jag skrattade högt, men ofta för att dölja att jag mådde dåligt.
Vi lever i en tid där tystnad är obekvämt. Vi bläddrar hellre igenom andras liv än möter våra egna tankar. Vi filmar konserten istället för att känna musiken. Vi tar bilder av maten istället för att smaka på den.
Och när vi inte längre orkar döva känslorna med skärmar eller flykt, då hittar vi andra vägar. För vissa blir det destruktiva relationer. För andra droger, ätstörningar eller en jakt på bekräftelse som aldrig tar slut.
Jag vet hur det är att springa ifrån sig själv. Jag vet hur det är att vara killen alla ser, men som ingen ser på riktigt.
När fasaden rämnar
Men förr eller senare kommer verkligheten ikapp. När festen är över, när musiken tystnar, när ingen längre skrattar åt skämten, då blir man ensam kvar med sig själv.
Och det är där kampen börjar. För det är i den tystnaden vi får möta våra rädslor och vår sårbarhet.
Jag var livrädd för tystnaden. Livrädd för att stanna upp. För vad skulle hända om jag verkligen kände efter? Om jag vågade möta det jag burit på?
Men det var också där min resa började. När jag inte längre orkade hålla uppe fasaden, utan vågade visa mig precis som jag är.
Till dig som kämpar
Jag vet att jag inte är ensam. Kanske känner du igen dig.
Till killen som aldrig vågat komma ut, för rädd att bli dömd av en värld som borde älska honom för den han är.
Till tjejen som varje dag kämpar mot sin egen spegelbild.
Till mamman som gör allt för sitt barn men ändå känner att hon inte räcker till.
Till pappan som vill sluta dricka men förlorar kampen gång på gång.
Till barnet som får vara vuxen alldeles för tidigt.
Till tonåringen som undrar om världen skulle märka om han försvann.
Till dig som skrattar högst men gråter dig till sömns.
Jag ser er. Jag hör er. Jag är en av er.
Lärdomen och hoppet
Det tog lång tid för mig att förstå att jag inte behövde vara någon för att vara värd något. Jag behövde inte fler prestationer, fler följare eller fler applåder. Jag behövde lära mig att duga precis som jag är.
Och det är fortfarande en kamp. Jag lyckas inte alltid, faktum är att jag ofta misslyckas. Men de stunder då jag verkligen känner att jag är tillräcklig, de bär mig framåt.
Jag tror det är så för många av oss. Att livet handlar om att resa sig igen, om att fortsätta trots att man inte alltid orkar. Om att hitta mening i det lilla.
Ett råd till dig som kämpar
Om jag får ge ett råd, så är det detta:
Våga stanna upp. Våga känna. Våga vara dig själv, även när det är jobbigt.
Lägg ner telefonen ibland. Sök inte alltid nästa kick. Möta andra människor utan filter. Våga säga "jag mår inte bra" när det är sanningen.
Och påminn dig själv, även när det känns omöjligt, att du är mer än en bild på Instagram. Du är mer än en prestation. Du är mer än dina misstag.
Avslutning
Den 10 oktober är det Världsdagen för psykisk hälsa. För mig är det en påminnelse om varför jag vill berätta min historia.
För vi är många där ute som kämpar. Vi är många som tvivlar. Men vi är också många som kan bära varandra genom mörkret.
Så till dig som läser:
Du behöver inte vara någon för att vara värd något.
Du är redan tillräcklig.
Precis som du är.
Och när du glömmer det, kom ihåg:
Jag ser dig. Jag hör dig.
Jag är en av er.
Bokning och förfrågan
Skicka en bokningsförfrågan här för Viktor Frisk
Tyckte du att blogginlägget var inspirerande? Du kan boka Viktor Frisk till ditt event. Kontakta oss idag för att höra mer om möjligheterna.
Viktor Frisk berättar öppet om psykisk ohälsa, mobbning och modet att vara sig själv. Inspirerande föreläsningar med konkreta verktyg och stor igenkänning.
