Vad innebär det egentligen att vara stark? Efter att ha tagit sig hela vägen i Elitstyrkans hemligheter VIP 2026 delar Atilla Yoldaş med sig av sina erfarenheter från en av sitt livs tuffaste utmaningar. Om machokultur, sårbarhet och varför verklig styrka handlar om mer än att bita ihop.
Atilla Yoldaş är journalist, författare och föreläsare med ett stort engagemang för jämställdhet, psykisk hälsa och att motverka destruktiva mansnormer. När han tackade ja till Elitstyrkans hemligheter VIP ville han inte bara utmana sina egna gränser. Han ville också visa att det går att vara stark och uthållig utan att anamma machokulturens ideal.
Vi har pratat med Atilla om upplevelsen, vad han lärde sig om sig själv och andra, och hur erfarenheterna påverkar det budskap han förmedlar till unga och vuxna.
Att utmana sig själv utan att kompromissa med sina värderingar
Du tog dig hela vägen och blev en av vinnarna i Elitstyrkans hemligheter VIP 2026. Vad var det som fick dig att tacka ja till en så extrem utmaning?
Det kändes helt otroligt när jag fick frågan om jag ville delta. Bara ett halvår tidigare tittade jag på tidigare säsonger för en andra gång och sa ”om jag någonsin får frågan att delta är det här ett av få program jag skulle tacka ja till”. Och så kom frågan! Jag skrek rakt ut och ringde till alla jag känner, haha. Jag älskar att pusha mig själv och visste att det här skulle vara ett av de mest extrema sätten att göra det på. Samtidigt ville jag genomföra uttagningen för att visa att det går att genomgå extrema utmaningar utan att vända sig till machokultur!
I programmet sattes både din fysiska och mentala styrka på prov. Förändrade upplevelsen din syn på vad det egentligen innebär att vara stark?
Det var många saker som förändrades hos mig. Framför allt stärktes inställningen att vi blir starkare om vi också ger utlopp för våra sårbara sidor. Att både kunna gråta och bita ihop eller att öppet berätta om oro men samtidigt kämpa vidare. Att vara stark innebär många fler saker än fysisk styrka för mig.
Du arbetar mycket med att utmana destruktiva mansnormer. Hur var det att befinna sig i en miljö där styrka, prestation och uthållighet stod i centrum?
Det var givetvis oerhört tufft och påfrestande, både fysiskt och mentalt. Samtidigt visste jag vad jag gav mig in på. En del av mina förhoppningar var att visa att man kan vara tuff utan att bete sig illa mot andra, och stark utan att det är på bekostnad av sina medmänniskor. Och det hoppas jag att jag har lyckats med. Jag är väldigt tacksam över de andra deltagarna; vi blev som en liten familj som tog hand om varandra och ville att alla skulle ta sig till slutet.
Många killar växer upp med föreställningen att man ska vara stark och klara sig själv. Vad lärde du dig under uttagningen om betydelsen av att våga visa svaghet och ta emot hjälp?
Den var väsentlig! Vi har också hört elitsoldater i denna och tidigare säsonger prata om vikten av att kunna vara sårbar för att resten av laget ska kunna lita på en. Det visade vi både i teori och handling, varje dag. Vi stod upp för varandra och hjälpte de som hade det extra tungt, alltid.
Du fick beröm för din starka moral och trygga personlighet, egenskaper som hjälpte dig och gruppen framåt. Vad tror du att det säger om vilka egenskaper som faktiskt gör en människa stark?
De orden fick mig att börja gråta! Under dygnens gång med instruktörernas hårda framtoning var det så svårt att veta om jag gjorde det som förväntades eller om jag misslyckades. Ovissheten var enorm och det jag försökte fokusera mest på var att vara mig själv och hitta stöd i mina värderingar. Det kändes med andra ord riktigt härligt att få den bekräftelsen i slutet. Mer sårbarhet och anti-machokultur till folket!
Under extrema förhållanden blir samspelet mellan människor särskilt viktigt. Vad lärde du dig om tillit, respekt och hur vi påverkar varandras prestationer?
Vi påverkade varandras mående och prestationer hela tiden: det var viktigt för oss att alla skulle känna sig trygga i vårt lag. Vi bar varandras packning, bäddade om varandra, delade upp uppgifter baserat på dagsformer och mycket annat som blev kvitton på hur viktig vår sammanhållning var. Det kändes som att det enda vi hade var vår grupp och att det var givet att vi kunde luta oss mot varandra.
Från Elitstyrkan till samtal med barn och unga
Du föreläser om machokultur, jämställdhet och psykisk hälsa. Finns det någon särskild situation från programmet som du kommer att använda för att illustrera dessa frågor framöver?
Jag har redan börjat visa lite klipp från Elitstyrkan när jag föreläser, vilket brukar landa bra hos barn och unga! Det är roligt och spännande att höra deras tankar om programmet. Jag försöker, genom att visa ups and downs från programmet, synliggöra hur det är bra för oss alla att både kunna vara starka och sårbara, och att ingen är svag för att den gråter, uttrycker oro eller på andra sätt öppnar sig, särskilt inte under påfrestande situationer eller perioder. I ena stunden visar jag en bild där jag gråter under videosamtalet hem till flickvännen, i nästa bild klättrar jag upp för ett 60 meter högt vindkraftverk och bär två tunga ryggsäckar kilometer efter kilometer. Gör båda!
Om du fick ta med dig en lärdom från Elitstyrkans hemligheter VIP till unga killar som kämpar med förväntningar på hur en man ska vara, vilken skulle det vara?
Att vara sårbar är livsviktigt. Ingen av oss är byggda för att bita ihop oavsett vad livet kastar mot oss dygnet runt, alla dagar på året, tills vi dör. Det är nyttigt att träna både fysisk och mental styrka, men det finns också kraft i att vara ärlig, öppen och sårbar.
Vad hoppas du att människor som lyssnar på dina föreläsningar ska börja tänka eller göra annorlunda efteråt?
Att tänka på vilka normer du själv vuxit upp med är en bra start, tror jag. Hur påverkades jag av könsnormer när jag var liten? Hur hade jag varit som person om jag aldrig hade märkt några könsnormer? Är jag 100% den jag vill vara idag, eller har jag anpassat mig för mycket under åren för att jag förväntas eller ”borde” vara på något annat vis för att jag råkar vara kille eller tjej? Vem vill jag vara? Det är viktigt att blicka inåt då och då och försöka svara på frågor som dessa oavsett om man är barn, ung eller vuxen. Jag vill att vi ska vara medvetna om att det är vi som avgör vilka normer som är acceptabla genom vad vi säger och när vi är passiva. Tillsammans kan vi förebygga och stoppa machokulturen!