Självledarskap är inte kontroll – det är medvetenhet

Vad händer i dig – innan det händer mellan er?

Det låter filosofiskt. Men det är egentligen väldigt praktiskt.
Det som händer i dig händer snart mellan er. Det stämmer varje gång. Utan undantag. Det spelar ingen roll om du är på jobbet, hemma vid middagsbordet eller i ett möte där stämningen börjar bli lite för tyst.

Det börjar alltid där inne. Alltid.

Ändå är det den platsen de flesta av oss har minst koll på.

Jag brukar fråga folk i mina föreläsningar: Hur ofta märker du vad som pågår i dig – innan du öppnar munnen?

De flesta skrattar till. Lite igenkännande. Lite bekvämt obekvämt.

För vi vet ju. Vi har alla sagt något vi inte menade, reagerat på ett sätt vi inte är stolta över, eller dragit oss tillbaka när vi egentligen ville vara kvar. Och efteråt, när dammet lagt sig, har vi kunnat se det. Förstå det. Kanske till och med förklara det.

Men i stunden? Då körde något annat.

Självledarskap börjar där: i relationen till dig själv.

Hur du pratar med dig själv när det går fel. Hur du hanterar dina egna misstag. Om du ens märker vad som pågår i dig – innan du öppnar munnen.

Och här är missförståndet jag möter hela tiden:
Många tror att självledarskap handlar om att stänga av känslorna. Vara kylig.
Rationell. Låt inte hjärtat styra – bara huvudet.

Det är inte det.

Det handlar om något helt annat. Det handlar om att låta känslorna sitta i baksätet – utan att ge dem ratten.

Din bil. Du kör.

Ilska, oro, stress och stolthet får gärna följa med på resan. De hör hemma där. De bär på information som du faktiskt behöver. En ilska berättar att något känns fel. En oro berättar att du bryr dig. En känsla av stolthet berättar att något genuint betyder något för dig.

Men de navigerar inte. Det gör du.

Problemet är att vi ofta inte ens märker att vi lämnat ifrån oss ratten. Det har gått fort.
Någon sa något, situationen eskalerade, och vi var redan inne i reaktionen innan vi hann tänka tanken. Efteråt tittar vi i backspegeln och undrar: vem körde egentligen?

Det är i det utrymmet – mellan känslan och reaktionen – som självledarskapet lever.
Det utrymmet är litet i början. Nästan osynligt. Men det går att träna upp. Och det är precis det som gör den här förmågan så annorlunda mot vad många tror.

Det här är ingen personlighetsegenskap du antingen råkar ha eller saknar. Det handlar inte om att vara lugn av naturen, om att ha rätt temperament eller om att ha vuxit upp i ett hem där folk sällan höjde rösten.

Det är en färdighet. Något du tränar, situation för situation. Precis som du tränar upp kondition, eller lär dig ett nytt instrument – du börjar klantigt, du gör fel, du provar igen. Och så, nästan utan att märka det, förändras något.

Du hinner märka känslan lite tidigare.
Du hinner ta ett andetag.
Du hinner välja.

Och det där valet – det lilla, nästan omärkbara valet – förändrar allting. Inte bara för dig, utan för alla som är i rummet med dig. Kollegorna. Partnern. Barnen. Medarbetarna.

Det som händer i dig händer snart mellan er.

Vad skulle hända i din arbetsgrupp om ni alla blev några snäpp skarpare i ert självledarskap? Om fler av er hann märka känslan innan ni reagerade? Om ni, en och en, tog lite mer ansvar för vad ni tar med er in i rummet?

Det är inte en utopi. Det är träning.

Och det börjar, alltid, med frågan: Vad händer egentligen i mig – just nu?

Vill du ta in det här perspektivet till din organisation?
Hasse Carlsson föreläser om självledarskap för arbetsgrupper och ledare över hela Sverige. Boka via Athenas Talarbyrå.