Gå till huvudinnehållet Gå till footer

Det svåraste med förändring kan vara att lämna det man redan kan

Förändring handlar inte bara om nya arbetssätt, utan också om att våga lämna det man redan är bra på. När erfarenhet och kompetens är en viktig del av vår yrkesidentitet kan det kännas riskabelt att börja om. Men vad krävs för att människor ska våga ta det steget? Mike Florette utforskar varför förändring kan väcka osäkerhet även hos erfarna medarbetare och hur ledare kan skapa förutsättningar för verklig omställning.

Det svåraste med förändring kan vara att lämna det man redan kan
Foto: Åsa Stöckel
Dela:

I januari 2012 ansökte det 133 år gamla fotoföretaget Kodak om konkurs. Företaget hade misslyckats med att anpassa sin verksamhet till den digitala fototekniken.

Redan 1975, 37 år tidigare, hade en av Kodaks egna medarbetare byggt en digital kamera. När han visade den för ledningen var reaktionen ungefär: ”Det där var ju lite spännande, men berätta det inte för någon”.

Kodak tjänade vid den här tiden mycket pengar på fotografisk film och ville inte äventyra den affären. När sen digitalfoto tog fart kring millennieskiftet försökte företaget ställa om, men lyckades inte i tid.

Det japanska fotoföretaget Fujifilm stod inför samma hot. Där började man undersöka vad företaget egentligen var bra på. Bakom filmproduktionen fanns djup kunskap inom bland annat kemi och materialvetenskap. Den kunskapen kunde användas till något helt annat.

Fujifilm utvecklade nya verksamheter inom bland annat hudvård och medicinsk teknik. Företaget vågade lämna en affär som de behärskade och samtidigt använda sin kunskap på områden där de behövde lära sig nytt.

Två företag mötte samma förändring. Båda hade mycket att förlora på att lämna det invanda. Men deras förmåga såg helt olika ut.

Ibland måste vi vara beredda att lämna något som har blivit en del av vilka vi är.

Vad begär vi egentligen av en medarbetare när vi ber henne förändras?

Vi ber henne att lämna något som hon har ägnat halva sitt yrkesliv åt att bli riktigt skicklig på.

Hon har blivit experten, den som kollegorna vänder sig till när de behöver ett svar eller när något har gått fel.

Med åren har hon byggt upp en yrkesidentitet kring det hon kan och det andra litar på att hon klarar.

Och då ber vi henne att börja om. Plötsligt kräver sådant som tidigare gick på rutin både eftertanke och ansträngning. Hon behöver be om hjälp med uppgifter hon förut löste på egen hand.

Det är ingen liten begäran.

Vad händer då när den kompetensen som tidigare gav henne trygghet inte längre räcker till?

 

När experten känner sig som en bluff

“Tänk om de märker att jag inte kan?”, “Tänk om jag inte längre är så bra som de tror?”

Psykologerna Pauline Clance och Suzanne Imes beskrev redan 1978 det som kom att kallas impostorfenomenet. Det handlar om att tvivla på sin förmåga och vara rädd för att bli avslöjad som mindre kompetent än andra tror, trots att man har erfarenhet och dokumenterade framgångar.

En omställning kan väcka liknande tankar, även hos den som tidigare varit trygg i sin yrkesroll. När vi är rädda för att framstå som okunniga kanske vi slutar ställa frågor, undviker uppgifter där vi riskerar att misslyckas och söker oss tillbaka till det vi vet att vi behärskar.

Det kan ske utan att någon riktigt märker det. När en uppgift behöver bli klar och det gamla arbetssättet fortfarande fungerar är det lätt att falla tillbaka på det. Det som ser ut som motstånd mot förändring kan då vara ett sätt att skydda sitt anseende och sin känsla av att vara kompetent.

 

När det som inte syns börjar kosta

Medarbetarna har kanske sagt ja till förändringen. De har deltagit i möten, gått utbildningar och förstått varför den behövs.

Systemet är betalt, strategin beslutad och ledningen väntar på resultat.

Ändå får de nya arbetssätten inget fäste.

Gamla rutiner lever kvar parallellt med de nya. Tid går åt till dubbelarbete och frustration men verksamheten får ut mindre av investeringen än man räknat med.

 

Vad krävs för att människor ska våga förändras?

Psykologen Albert Banduras forskning om self-efficacy, tilltron till den egna förmågan, visar hur mycket det betyder att vi tror att vi kan klara en uppgift.

Edward Deci och Richard Ryan lyfter i sin självbestämmandeteori fram betydelsen av autonomi, kompetens och samhörighet för människors motivation.

Amy Edmondsons forskning om psykologisk trygghet belyser vad som händer i grupper där människor vågar ställa frågor, erkänna misstag och visa att de är osäkra.

I praktiken behöver den som ska ställa om få öva innan hon förväntas prestera fullt ut.

Hon behöver kunna fråga en kollega utan att känna sig dum och få hjälp att förstå vad som gick fel när hon gjort ett misstag. När hon märker att hon klarar allt mer växer tilltron till den egna förmågan.

För att bli riktigt skickliga på något nytt behöver vi acceptera att vi under en tid är mindre skickliga än vi är vana vid.

Hur lätt är det när vi samtidigt förväntas leverera som vanligt?

 

Från förändringskrav till mänsklig omställningsförmåga

Det här är utgångspunkten för mitt arbete med Human Adaptation™.

Jag hjälper chefer, ledningsgrupper och organisationer att förstå hur vanor, tilltro till den egna förmågan och yrkesidentitet påverkar människors sätt att möta förändring.

Vi tittar på hur du som ledare kan skilja mellan ovilja och osäkerhet och upptäcka vad som hindrar medarbetare från att använda det de har lärt sig. Det kan handla om att ge tid att öva i det dagliga arbetet, låta en erfaren kollega finnas nära till hands eller visa i handling att det går att be om hjälp och ändå behålla gruppens förtroende.

Det är i sådana situationer som ett beslut i ledningsgruppen börjar märkas i hur människor faktiskt arbetar.

 

Nästa gång förändringen går trögt

Nästa gång du möter en medarbetare som tvekar inför det nya, pröva att se situationen genom hennes ögon. Kanske handlar tvekan om något som sällan syns i projektplaner och förändringsstrategier.

Rädslan att inte längre vara den som kan.

När det gamla arbetssättet känns lika tryggt som filmen gjorde för Kodak, hur kan du som ledare hjälpa dina medarbetare att göra som Fujifilm och våga använda sitt kunnande på nya sätt?

För ibland är det största steget i en omställning att våga vara nybörjare igen, när man äntligen blivit expert.

Dela:

Skicka en förfrågan på Mike Florette

Mike Florette

Bokning och förfrågan

Skicka en bokningsförfrågan här för Mike Florette

Tyckte du att blogginlägget var inspirerande? Du kan boka Mike Florette till ditt event. Kontakta oss idag för att höra mer om möjligheterna.

Om författaren

Mike Florette förenar AI med mänskligt tänkande, ledarskap och kreativitet och ger nya perspektiv på hur vi lär, utvecklas och möter förändring

Gå till föredragshållarens profil