Hur kan människor vänja sig vid sådant som skadar dem, och varför försvinner inte konsekvenserna bara för att våldet upphör? I den här texten skriver beteendevetaren och föreläsaren Josefine Frankner om normaliseringsprocesser, om eftervåld och om vad som händer när kroppen bär erfarenheter som inte syns utåt. Med både professionell kunskap och egen erfarenhet sätter hon ord på det som ofta saknas i samtalet.
Det är detta som kallas normaliseringsprocessen: när gränserna för vad vi uppfattar som normalt förskjuts, steg för steg, tills det destruktiva inte längre känns främmande.
I dag föreläser jag om denna process utifrån mina egna erfarenheter – inte för att de är unika, utan för att mekanismerna återkommer i många sammanhang: i våld i nära relationer, i sekter, i hederskontexter och i andra slutna system.
Men det finns en avgörande del som ofta saknas i samtalet:
Vad händer efteråt?
När man har brutit sig loss. När våldet formellt har upphört.
I destruktiva miljöer sker förändringen sällan plötsligt. Den sker gradvis.
Till en början reagerar man. Något känns fel. Men istället för att lita på sin inre kompass börjar man tvivla på sig själv.
Som jag skriver i min bok Kristi bruds slav:
”Jag hade hunnit bli trettiotre år och bott femton år i Knutby – hela mitt vuxna liv. Min tillvaro som hunsad var normaliserad. I små steg hade jag vant mig vid att bli tillrättavisad, hånad, utfryst och behandlad som en lägre stående varelse. Den pigga och framåt tjej som jag en gång varit mindes jag knappt längre.”
Normaliseringsprocessen fungerar just så.
I små steg suddas skillnaden mellan sunt och osunt ut. Mellan omsorg och kontroll. Mellan kärlek och våld.
Till slut har man anpassat sig så djupt att det onormala upplevs som normalt – och det normala som hotfullt.
En riktigt bra dag kan vara den då man inte blir fysiskt bestraffad, utan ”bara” verbalt utskälld. Perspektiven är långt ifrån sunda.
Frågan ”Varför gick du inte bara därifrån?” ställs ofta.
Men den som befinner sig i en normaliseringsprocess gör inte passiva val – man anpassar sig för att överleva.
Kontroll blandas med bekräftelse. Hot varvas med värme. Skuld kombineras med löften om tillhörighet, mening och trygghet.
När världen krymper, krymper också perspektiven.
Till slut försvarar man det som skadar – eftersom alternativet upplevs som ännu farligare.
I mina föreläsningar beskriver jag ofta den struktur som möjliggör normaliseringen som en ram.
En ram skapar ordning och mening – men bara inom givna gränser. Inom ramen blir det destruktiva begripligt, ibland till och med nödvändigt.
När ramen är etablerad kan våldet fortgå – dolt, normaliserat och legitimerat.
Det många inte förstår är att våldet inte alltid upphör när man lämnar.
Det förändrar bara form.
Eftervåld är de konsekvenser som lever kvar – i kroppen, i nervsystemet, i relationerna, i tankarna och i självbilden.
För mig har eftervåldet bland annat handlat om:
– ett nervsystem i ständig beredskap
– kroppsliga minnen och stressreaktioner
– svårigheter att känna trygghet trots att hotet är borta
– skam och självtvivel som inte släpper
Kroppen minns ofta sådant som intellektet försöker lämna bakom sig.
Ett av de djupaste såren uppstår när våld och omsorg samexisterar.
När hot följs av tröst. När kontroll kläs i kärlek.
Efteråt kan detta skapa en inre dragkamp – även långt efter uppbrottet. Kroppen reagerar som om faran fortfarande är närvarande, trots att den inte är det.
Detta är inte svaghet.
Det är inlärda överlevnadsreaktioner.
För många börjar läkningen först när eftervåldet erkänns.
När någon säger: Det är inte konstigt att du mår så här.
Språk hjälper oss att skilja mellan det som händer nu
och det som en gång hände då.
Att orka berätta kan vara helt avgörande för att orka sin resa mot att leva sitt nya liv.
Bara för att du har vant dig
och bara för att du har överlevt
betyder det inte att konsekvenserna är borta.
Eftervåld är verkligt.
Och det behöver tas på allvar.
Det är först när vi ser hela processen – före, under och efter våldet – som verklig förståelse och förändring blir möjlig.
Bokning och förfrågan
Skicka en bokningsförfrågan här för Josefine Frankner
Tyckte du att blogginlägget var inspirerande? Du kan boka Josefine Frankner till ditt event. Kontakta oss idag för att höra mer om möjligheterna.
Beteendevetare med unik erfarenhet av psykologisk påverkan, makt och lojalitet i destruktiva miljöer. Föreläser med närvaro, insikt och konkret förankring.
