Det finns en blind fläck i arbetslivet som gör att många kvinnor går rakt in i
utmattning utan att förstå varför. Det handlar inte om dålig stresshantering, dålig
disciplin eller dålig sömn. Det handlar om förklimakteriet -fasen där hormonerna
plötsligt börjar svänga kraftigt och påverkar hjärnan.
I förklimakteriet skiftar östrogen och progesteron upp och ner. Kroppen uppfattar
dessa snabba förändringar som en form av intern stress. Kortisol svarar direkt – ofta
med en kraftigare utsöndring än tidigare och kvinnan hamnar i ett “högvarv” hon inte
kan reglera bort. Och vilken kvinna lämnar sin hjärna hemma när hon går till jobbet?
På jobbet kan det här märkas i att vi har svårare att koncentrera oss, har lite svårt med
fokus och vår energi, motivation och planeringsförmåga minskar. Vi kan inte hantera
stressen längre som vi alltid tidigare har gjort.
Det här är den perfekta stormen för en utmattning.
De tidiga symtomen misstolkas både av kvinnan och arbetsgivaren och därför är det
viktigt med att utbilda både medarbetare och ledning för då kan man alltså stoppa en
utmattning innan den startar. När arbetsplatser får kunskap om förklimakteriet händer
tre saker som är helt avgörande:
- Problemen identifieras tidigt
Kvinnor som får rätt information känner igen symtomen och söker hjälp långt innan
kroppen kraschar. De slutar tolka allt som “stress”, och börjar se det hormonella
mönstret.
- Arbetsgivare kan anpassa belastningen temporärt
Det här handlar inte om att sänka kraven utan om flexibilitet. Det räcker ofta med små justeringar för att undvika att systemet går in i kollaps.
- Rätt insatser sätts in mycket snabbare
Sömnstöd, behandling, stressreglerande strategier och hormonella interventioner
fungerar bäst när de sätts in innan kroppen gått för långt. Det är här de stora
besparingarna finns både mänskligt och ekonomiskt.
Förklimakteriet och dess påverkan på hjärnan är den mest undervärderade riskfaktorn
för utmattning.
När vi pratar om utmattning pratar vi om arbetsbelastning, om organisationer, om
livspussel. Men vi pratar sällan om den neurobiologiska sårbarhet som uppstår när
hormonkurvorna börjar svänga.
Det gör att kvinnor i 35–50-årsåldern mitt i sina mest kvalificerade arbetsår riskerar
onödiga sjukskrivningar som ofta hade kunnat förebyggas om både de och
arbetsplatsen haft grundläggande kunskap. Med andra ord är det här ren
skadeprevention.
Att föreläsa om förklimakteriehjärnan handlar inte om att bryta stigman eller
jämställdhetsfrågor. Det handlar om ett ge en arbetsplats nycklarna till ett preventivt
arbete för att minska sjukskrivningstalen. Genom att förstå kroppens stressreglering,
att känna igen tidiga varningssignaler kan man undvika att kvinnor kraschar i onödan.
En win-win-win för kvinna, arbetsplats och samhälle.