Att ha tur är ingen slump

Ibland har man tur och råkar göra rätt, såsom du gjorde nu. Du klickade på det här inlägget och det var en himla tur det, för det du ska få höra nu är det du suttit och väntat på. Tänk vad nära det kan ha varit att du valde bort det här.

Var det bara tur? Det var inte tur, även om det känns som så ibland i livet, det var skicklighet, för du visste vad du behövde. Det hade varit enklare att bara lyssna på musik, eller ingenting alls, och med det slippa anstränga sig, men du valde det lite svårare nu för att få det lite enklare sen. Bra där!

Ibland behöver vi få ha fru fortuna på vår sida, men du kan inte lita på att ständigt ha tur. Tur skapar du genom att göra saker som ökar chansen att tillfälligheterna stämmer. Folk hävdar ofta att de hade tur, eller att det var lyckade omständigheter som gjorde att något inträffade, men tittar du närmare på det så var det inte bara så.

Tittar du objektivt på det så är det mycket slump och tillfälligheter som leder till olika saker. Hade inte min mamma, Lilian, gått till Skansens dansbana den 20 juli år 1959, skulle hon inte ha träffat pappa. Hennes väninna ställde in och därmed hade hon ingen att gå dit med, så hon tänkte strunta i det hon också. Men sen ändrade hon sig. Väl där stötte hon på min far, Lennart, och resten är historia.

Varför jag berättar det här är för att det inte bara är en slump. Alla vet att om du sitter hemma under filten och kollar tv, då kommer ingen att bara knacka på och undra om du vill bli din nästa kärlek. Och mamma och pappa sökte kärleken. Om du letar efter en fyrklöver, som betyder tur, då behöver du till att börja med befinna dig där klöver växer. På Skansens dansbana fanns det klöver, och där fanns deras respektive fyrklöver.

Det mest kända svenska exemplet på det här är när Ingemar Stenmark säger att:

"Ju mer jag tränar desto mer tur har jag."

Låt oss ta in det. Ju mer jag tränar desto mer tur har jag. Ju oftare jag befinner mig där klöver växer, desto oftare finner jag en fyrklöver.

Jag blir så fascinerad när människor berättar att de blivit upptäckta av någon, ungefär som att det var en slump. Hon ville inte bli modell, hon bara råkade vara där just då. Stämmer det verkligen, att man bara råkade befinna sig där just när det var en skönhetstävling där man sökte nya modeller? Det kan ju ha varit så, men i de flesta fall, tillåt mig tvivla.

Det låter dock lite coolare att hävda saker bara skedde, och jag säger inte att slumpen inte finns, för det gör den verkligen, men du står inte i närheten av en modellagentur, fullsminkad och leende, om du inte tänkt tanken på att bli modell.

Du ville bara inte verka alltför angelägen om det, men du valde att befinna dig där klöver växer. Sen kanske du inte hängt upp hela livet runt det, det var inte hela världen om det blev så, men nog sjutton fanns det en tanke om att det kunde hända. Men varför gör vi en grej av att vi egentligen inte ville det, att det bara var en slump, när vi valde bort att vara hemma och istället stå där i kön bland dom andra?

Man hör ibland någon kommentator säga att: en spelare råkade befinna sig vid bortre stolpen när bollen dök upp. De råkar ofta befinna sig där och nån gång per match brukar bollen komma dit och då ser det nästan slumpmässigt ut när spelaren bara petar in bollen och man tänker att den där bollen kunde ju vem som helst ha satt.

Jag säger inte att allt är skicklighet i livet. Vad jag försöker säga är att om du vill hjälpa tillfälligheterna på traven, om du vill få saker att hända, då behöver du dyka upp på ställen där den typen av bördig mylla finns där frön som du kan få gro.

Det kommer inte att hända så länge du befinner dig på en grusplan, eller så länge det du har skapat ligger kvar på din dator eller i din byrålåda, eller i ditt huvud. Du behöver, likt en maskros gör med sina frön med vinden, det vill säga sprida ut möjligheterna.

Mamma hävdade att det var ren tur att hon åkte till Gröna lund den kvällen, att det var nåt band hon ville lyssna till som spelade då som gjorde att hon åkte dit ensam.

Men jag tror att det fanns något mer. Hon var ensam, hon var singel, och hon sökte någon att dela sitt liv med. Och den fanns inte i lägenheten i Huddinge. Men självklart fanns det en slumpfaktor, hade hennes väninna hakat på skulle kanske inte min far vågat sig fram, vem vet.

Som du vet är baksidan av chans risk, det vill säga att för att få chansen att lyckas behöver du också riskera att misslyckas. När pappa gick fram till mamma tog han en risk, men han tog också en chans.

Risken att bli avvisad, men chansen att få komma närmare en fantastisk kvinna. Han stod inte kvar och hoppades på att något skulle föra dem ihop, han ökade på oddsen.