Förlorat en tävling men vunnit ett val

”Jag saknar dig mindre och mindre. Det kommer annat emellan och det är bra.”

Ibland undrar jag, när sorgen omfamnar mig, om jag någonsin kommer bli hel igen eller om sorgen för alltid kommer att vara en del av mig.

Ser ditt leende, hör ditt skratt, känner ditt andetag. Längtan efter dig finns i hela mig.

Den är där och fyller mig. Andas och släpper. Låter bristen få ge vika för tacksamheten.

Du cyklar förbi. Och jag vill skrika. Se mig. Jag älskar dig.

Du har brännmärkt min hjärnbark. Du är rösten för min otillräcklighet. Du var noga med att göra mig sjukt mycket fel så du fick bli rätt. Du lyckades. Jag bekämpar dig med kärlek varje dag. Byter ut din röst med min egen och du blir mindre och mindre.

Ser borta i horisonten att jag en dag har älskat sönder hjärnspöket och du är spårlöst borta.

Låter själen söka upp alla de stunder när du fyllde mitt liv. Tårarna ger plats för leendet. Ilskan väller fram över orättvisan och sveken. Dansar på din jävla grav. Man skadar inte den man älskar. Ber dig dra åt helvete.

Frustrationen tar plats i faktumet att där finns inget för mig att göra än att sluta knacka på den stängda dörren. Att falla in i acceptansen av att ibland är du omgiven av idioter.

Så skönt att tillåta mig att se att människor är rädda, egoistiska, konflikträdda, vänder kappan efter vinden, räddar sina egna skinn, styrs av sina egna agendor, ändrar till sin egen fördel, galet rädda för sanningen och drivs mer av att göra ont än gott. Den gränsen gör mig frisk att dra. Detta börjar i mig och den där skiten är helt enkelt din. Jag tar hand om mitt och du ditt. Du kan skita mig i halsen utan att jag sväljer.

I acceptansen över livets utmaning gör jag valet att se in i kärnan och där hitta gåvan i den helvetes jävla smärtan.

Valet som befriar mig från lidandet.

Helvete som övergår mitt förstånd och tar mig in i förlikningen.

”Man skadar inte den man älskar.”

”Det enda du kan göra är att gå.”

Har förtröstan inför att ögonblicket kommer att komma. Ögonblicket när jag släpper taget rakt in i förlåtelsen.

In i lugnet.

Fram till dess får jag fortsätta att sakna dig mindre och mindre. Skrika åt dig att man skadar inte den man älskar. Säga till mig själv.

”Det enda du kan göra är att gå.”

Omfamna mig själv med varma armar i en djup medkänsla att jag är precis där jag är.

Viska i mitt öra att aldrig, aldrig ska jag sluta älska mig. Du är allt jag har och allt jag ber om.

Ge inte upp.

Livet är en gåta och du är gåtans svar.

#gratitude #compassion #selfcompassiontheory#freedomisastateofmind

#självledarskap #personligtledarskap #livsinspiration