För många barn och unga är fritiden platsen där de får vara sig själva, känna gemenskap och hitta det som ger glädje och mening. Samtidigt är möjligheten att delta i en meningsfull fritid långt ifrån jämlik. I denna artikel delar barnrättsexperten Åsa Ekman med sig av barns egna berättelser om fritidens betydelse, de hinder som står i vägen och varför vuxenvärlden behöver ta barns rätt till fritid på större allvar.
”Hemma det som gör din familj glad, skolan det som gör skolan glad och fritiden det som gör dig glad”
Så uttryckte ett barn det för ett par år sen när vi pratade om vad fritid är och betydelsen av densamma. Och väldigt många barn jag mött och jobbat tillsammans med, runt om i Sverige, genom åren berättar om vilken avgörande roll fritiden har.
De säger exempelvis:
– Då behöver en inte tänka på jobbiga saker, utan bara fokusera på det roliga i stunden
– Folk kanske mår dåligt, men när dom gör sin grej på fritiden så mår dom bättre och blir gladare
– Jag skrattar mycket mer här än vad jag gör i skolan. För att jag får va mig själv här.
– Många vågar ju typ göra saker som dom inte vågar göra i skolan för att i skolan har folk mer åsikter om en.
– Fritiden gör att jag känner en typ av gemenskap, det blir ett sammanhang,
– Då kan jag pausa ångesten, känna mig hörd och sedd
Efter många år av samtal med barn och unga runt om i landet slås jag fortfarande av samma sak. Oavsett om jag möter barn i storstäder, mindre orter eller landsbygd återkommer samma budskap: för många är fritiden själva platsen där de får vara sig själva, inte något vid sidan av livet.
De beskriver fritiden som rolig och meningsfull. Den får dem att må bra, lära känna nya människor och bli mer öppna. De berättar också att de utmanar sig själva och vågar testa sådant de annars inte skulle ha gjort. Några beskriver att det formar dem som personer, att det ger känslan av ”no limits”. Andra beskriver hur aktiviteterna för människor samman eller att de genom aktiviteten knyter an till sitt hemland och att de då känner sig nära sin familj.
Barns och ungas egna berättelser visar varför fritiden är så mycket mer än en aktivitet att fylla tiden med. Gemenskapen, glädjen, de trygga vuxna, möjligheten att få vara sig själv och känna att en hör till är sådant som stärker barn och unga. Därför kan fritiden också vara en skyddsfaktor mot utanförskap och vara en viktig del i det brottsförebyggande arbetet.
Den fria tiden, leken, vilan eller rekreationen beroende på vad vi vill kalla den är grundläggande för barns och ungas hälsa och välbefinnande. Vi kan kalla fritiden för friskfaktor, främjande, förebyggande och meningsfull. Och med organiserade fritidsaktiviteter kommer viktiga vuxna, förebilder och personer som ser barnet och den unga.
Men framförallt berättar barn och unga själva hur viktig fritiden är för att den är rolig och deras egen. Kanske inte i första hand för att den bidrar med hälsa, utveckling och livskvalitet.
När vi ju egentligen vet att fritiden är så viktig – varför är den då inte tillgänglig för alla?
Idag är det inte alla barn och unga som får chans att testa och hitta sin grej, och möjligheterna att ta del av olika fritidsaktiviteter är ojämlikt beroende på var barn och unga bor.
Barn och unga som lever i ekonomisk utsatthet, barn och unga med utländsk bakgrund, barn och unga med funktionsnedsättning eller normbrytande funktionsförmåga, unga hbtqi-personer och barn som bor i lands- och glesbygd beskriver oftare att det finns hinder för att ta del av en meningsfull fritid.
Fritiden och möjligheter till densamma ser olika ut för barn och unga beroende på vem de är. Och barn och unga berättar gärna om de hinder de möter, om vi bara frågar.
De berättar exempelvis:
– Det kostar pengar att ta sig dit, ha rätt utrustning och betala medlemskap
– Skolan tar all kraft, så det finns ingenting kvar när dagen är slut
– Familjen och barnet vill olika saker
– Grupptryck och rädsla för att inte passa in eller vara ensam om att testa något nytt
– Kollektivtrafiken räcker inte till
– Aktiviteterna är inte alltid anpassade efter ens funktionsförmåga
– Familjen tillåter inte kvällsaktiviteter, för att området är otryggt, ingen som kan skjutsa eller för att de vuxna jobbar
– Vet inte vad en gillar, för en har aldrig fått chansen att prova
– Fritiden tas inte på allvar av vuxna eller samhället. Den räknas inte som en riktig grej
Som ett barn uttryckte det:
”En vet ju inte heller vad en gillar om en inte har provat. Om en bara provar dom populära grejerna kommer en ju bara bli insatt i dom populära grejerna”
Det här kan ingen klara ensam. Ingen enskild aktör kan på egen hand skapa förutsättningarna, öppna dörrarna och bygga de relationer som krävs.
Vi pratar ofta om samverkan kring barn och unga där det finns olika former av svårigheter, då samlas bland annat skola, socialtjänst och polis. Men det är lika viktigt att samverka för att bygga något positivt – trygga sammanhang, meningsfulla aktiviteter och vuxna som ser barnet. Om inte vi når alla barn och unga, vilka gör det då istället?
Fritiden är ingen bonus. Det är en lagstadgad rättighet. Varje barn har rätt till lek, vila, fritid, rekreation och att fritt och tillfullo delta i det kulturella och konstnärliga livet. Vår uppgift som vuxna är inte bara att känna till den rättigheten. Det är att se till att barn och unga själva känner till den, har tillgång till och faktiskt kan använda sig av den rättigheten.
Det börjar med att vi lyssnar på det barn och unga redan berättar för oss.