Valet i september närmar sig med stormsteg och intresset för våra folkvalda politiker ökar i takt med att temperaturen på debatterna höjs. Givetvis står sakfrågor, ideologi och politiska budskap som vanligt i fokus, men ett oerhört stort intresse riktas också mot hur våra politiker uttrycker sig. Inte minst med sin icke-verbala kommunikation.
Vad säger de egentligen med sina kläder?
Kanske känns det som en ickefråga eller som en utseendefixerad detalj i sammanhanget, men vad politiker väljer att ha på sig berättar väldigt mycket om vem de vill utge sig för att vara. Genom att studera vad de har på sig kan vi dessutom utläsa vem de vill prata med, och på vilket sätt.
Varför lovar Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist att framträda i rutig flanellskjorta ända fram till valet, och vad vill egentligen Nooshi Dadgostar säga med sina sidenblusar?
Det här är givetvis ingen ny företeelse. Vi har länge vetat att det spelar roll om moderater bär pärlhalsband i valrörelsen eller inte, och att en dyr handväska till och med kan uppfattas som ett hot mot den svenska socialdemokratin.
Men vad är egentligen modemakt?
Vid ett obehagligt och oförglömligt möte i Vita huset mellan Trump och Zelenskyj fick Ukrainas president, bland mycket annat, motta hånfulla kommentarer om varför han inte bar kostym, något som förväntas i den miljön.
Det var givetvis ett högst medvetet val av en man som genom hela ockupationskriget konsekvent valt att bära militärgröna t-shirts, cargobyxor och khakifärgade fleecetröjor. Plagg som signalerar att han är en av folket. Som inte markerar distans eller utstrålar makt. Utan som istället säger: jag är precis som ni. Vi är på samma sida.
När samma maktens män skulle mötas igen ett par månader senare var det många som med spänning undrade vad Zelenskyj skulle ha på sig. Smart nog hade han valt att klä upp sig ett steg från t-shirt, men inte hela vägen till kostym, utan med en svart overshirt som tydligt anspelade på militäruniformens estetik. Utan att för den sakens skull bli hotfull.
Mycket skickligt använde han modemakt för att kommunicera sitt budskap.
Det är lätt att göra sig lustig över politikers klädval och att avfärda diskussionen om vem som har på sig vad i vilket sammanhang som ytlig, men sanningen är att det faktiskt är viktigt på riktigt.
Testa själv att komma “felklädd” till ett möte. Inte bara påverkar det ditt eget självförtroende, och därmed högst troligt din prestation, utan med stor sannolikhet blir det dessutom ett hinder i dialogen och ditt budskap riskerar att gå förlorat.
Det är en etablerad sanning att du genom att möta dina kunder på deras nivå, även i ditt val av klädsel, kan överbrygga hinder och undvika onödig distraktion.
Men behöver man verkligen dra på sig gummistövlar och en smutsig keps bara för att man ska på ett möte med en bonde? Gör man sig inte mest till om man klär sig efter de rådande koder som finns i den miljö man vill passa in i?
Definitivt inte.
Att klä sig “rätt” för en specifik situation är ett enkelt sätt att eliminera onödiga hinder i kommunikation. På samma sätt som vi anpassar vårt röstläge, det fungerar bevisligen dåligt att skrika på ett bibliotek eller viska i en fotbollsklack, bör vi anpassa våra kläder efter varje situation för att på bästa sätt skapa förutsättningar för att uppfattas på det sätt vi själva önskar.
Förstå mig rätt. Det handlar inte om att du alltid måste passa in. Eller göra dig till. Men genom att fundera ett varv kring vad du själv säger med dina kläder, och hur det landar hos mottagaren, har du all möjlighet att själv styra hennes uppfattning om dig och ditt budskap.
Så vad är då syftet med att Centerpartiets partiledare drar på sig flanellskjortan i valrörelsen 2026?
Ja, gissningsvis vill hon säga att hon hör hemma på landsbygden och att hon inte är rädd för att ta i.
Och tro mig. Vi kommer se måååånga rutiga skjortor fram till valet i september.
