Tfn. 031 38 37 000

Få professionella råd av våra erfarna konsulter

Blogg

Innovationskulturer – Sverige vs Finland

Tillbaka till blogg

7. juni 2017

Som svenskspråkig finländare född in i en tvåspråkig familj, uppvuxen och utbildad i såväl Sverige och Finland, blir jag ofta ombedd att kommentera kulturskillnader mellan de två länderna. Jag har bott i såväl Stockholm som Åbo, Medelpad och Småland som Uleåborgs län, och därtill arbetat med tjogtals företag från båda länder. Så visst borde jag ju veta en smula. Eftersom jag dessutom är professor i företagsekonomi, antas jag kunna säga något om hur dessa skillnader påverkar våra företag.

Dylika jämförelser är också väldigt populära bland talare. De intresserar folk, samtidigt som de kan utnyttjas för rätt billiga poänger – “Heh, svenskar är ju så fjolliga… och finnar så fulla!”. Ja, ni vet. Jämförelser mellan kulturer kan på detta sätt bli väldigt ytliga, mera något att roas av än något produktivt. Samtidigt kan jämförelser vara produktiva och intressanta också, särskilt om de används för att ifrågasätta saker som vi tar för givna eller upplever som naturliga.

Därför är det spännande att notera att kulturjämförelser mellan dessa två länder extremt ofta fokuserar på antingen ledarskap eller kommunikation, fält där de två kulturerna blir karikatyrer av sig själva. Mera sällan diskuterar vi till exempel skillnader mellan svenska och finska syner på strategi, eller produktivitet, eller lärande. Eller, som i mitt fall, innovation.

Man skall givetvis alltid vara försiktig när man jämför nationella kulturer med varandra, särskilt eftersom de ofta kan vara internt heterogena. Jag har själv ofta poängterat att det kan finnas större likheter mellan en chef i Norrland och en i finska Lappland än det finns mellan dessa två och deras motsvarigheter i Stockholm (Fjollträsk!) eller Helsingfors. När det gäller företag, och sätten varpå dessas kultur påverkar deras sätt att agera, kan dock den nationella kulturen ha en stor inverkan. Företag påverkas av den kultur i vilken de existerar, de andra företag de har i sin närmiljö, och den pool av begåvningar man primärt anställer ifrån. Detta innebär att företag i en specifik nationell miljö nog så väl kan börja anamma liknande processer och ett liknande tänkande.

Vad detta innebär för just innovation är att vi på företagsnivå kan se på Finland och Sverige som olika innovationskulturer, även om skapandets mikronivå inte nödvändigtvis skiljer sig fullt så mycket. De två länderna har givetvis många likheter i sin innovationsmiljö, men också markanta olikheter. Därtill kommer att styrkorna och svagheterna i dessa följer samma mönster – mycket är lika, men mycket annat är olika. I det följande kommer jag att kommentera på en serie likheter och olikheter, styrkor och svagheter, för att landa i några observationer om vad vi kan lära oss av detta.

 

Likheter

En central och ofrånkomlig likhet mellan de två länderna ligger i deras snarlika innovationssystem. Båda länderna har en mycket stark tradition av statligt och regionalt stöd för innovation, och därtill hörande ämbetsverk och byråkrati. Till detta kommer att båda länderna har ett system som stöder invånarna att utbilda sig samt ett universitetssystem som betonar grundforskning. Båda länderna har därför en innovationskultur där resurstillgången är relativt god, vilket kan ses som något väldigt positivt, men som även har sina avigsidor. Båda länderna kännetecknas nämligen av en slentrianmässig syn på innovationssystemet, en där man ofta antar att Vinnova eller Tekes (eller någon snarlik) skall finansiera innovationsprojekt och där man tar universiteten och tillgången på välutbildade talanger för givet. Blir man för säker på att det finns resurser, kan innovationskulturen saktas ner och bli för trygg i sig själv.

En annan likhet är att man i båda länder har en väldigt tilltro till experter och expertis. Där man till exempel i Asien eller USA sällan låter sig förundras av att en person utan tidigare kännedom om fältet kommer in och skapar nya lösningar, vill vi i Norden nog ändå att det skall vara någon som kan och vet, någon med erfarenhet och gärna en fin titel, eftersom vi är väldigt vana vid detta. Givetvis finns det undantag, men överlag är vi fortfarande väldigt fästa vid tanken på att innovation föds ur expertis och legitimerad kunskap.

En tredje likhet är att båda länderna kämpar med försiktighetsprincipen. Vi är vana, både i Sverige och Finland, att saker fungerar, och gör de inte det så blir vi lätt bestörta. Vi är vana vid att man kan lita på elnät och infrastruktur, och tycker att det är självklart att produkter och tjänster skall vara trygga och testade. Likaledes är både svenskar och finländare väldigt måna om att inte misslyckas i vårt jobb. Vi vill bli sedda som kunniga och kompetenta, och upplever till och med små misslyckanden som lite skamliga. Som ett resultat så tenderar vi i båda länderna satsa på ”säkra kort”, sådana där man nog förnyar, men inte så mycket att det känns farligt. Även här så finns det undantag (och, om man skall vara ärlig, något fler i Sverige), men också en märkbar tendens till försiktighet. Enkelt sagt är vi i båda länderna mera benägna att säga ”det måste fungera” än ”äh, vi testar och ser”.

 

Olikheter

Ser vi så till olikheterna, så är dessa också tydliga. En primär dylik är inställningen till marknadsföring och försäljning. Här är man avsevärt längre, och avsevärt bättre, i Sverige (igen, i gemen, inte alltid). I Finland lever en starkare tro på att en god innovation säljer sig själv, och en känsla av att marknadsföring nog är lite smutsigt som syssla. Där svenska företag är ute och ”dänger väska” så sitter många finska företag och undrar varför inte kunderna hittar till deras fantastiska innovation.

Likaså är svenska företag ofta bättre på att se konsumenten. Konsumtionssamhället har längre anor i Sverige, vilket har skapat en innovationskultur där man snabbare innoverar just för konsumenter – med allt vad detta innebär av modemedvetenhet och förmåga att snabbt förändra sig. Det är inte en slump att H&M och IKEA skapades i Sverige.

Men allt detta betyder inte att allt är bättre i Sverige. Finlands tilltro till själva skapandet (och inte säljandet) innebär att finska företag ofta är mera FoU-intensiva, eftersom det i kulturen finns kvar en tilltro på ingenjörens förmåga att klara sig utan saker som slipade försäljare och käcka varumärkeskampanjer. Mången gång har jag i finska företag upptäckt kul teknisk utveckling som ingen riktigt förmått sälja eller kommersialisera.

Finska företag är också väldigt bra på att tänka B2B. Lite elakt kunde man säga att finska företag gärna säljer till andra företag, eftersom konsumenter bara är tjafsiga. Men det vore bara en del av sanningen. Finska företag ses ofta som exceptionellt pålitliga, och bjuds därför ofta med i samarbeten och potentiella utvecklingsprojekt. Som ett resultat kan vi se många finska företag, som t.ex. Kone och Konecranes, som mycket framgångsrikt delaktiga i innovationsnätverk.

Sedan kan man inte heller sticka under stol med att de två länderna har skillnader vad gäller ledarskap. Finska ledare är mera benägna att peka med hela handen, medan svenska ledare oftare eftersträvar ett diskuterande ledarskap. Dock innebär inte detta att endera landet har ett bättre innovationsledarskap. Ibland är den svenska modellen bättre, särskilt när man är i ett skede där man vill ha en mängd av perspektiv på ett problem. Å andra sidan kan det ibland fungera bättre med ett mera finskt, burdust ledarskap, till exempel när man faktiskt skall komma till skott. Inte bara don efter person, utan don efter person, process, projekt och position…

 

Styrkor och svagheter, och vad vi kan lära oss av detta

Det torde vara tydligt av det ovanstående att våra två länders likheter innefattar både styrkor och svagheter. Vi har innovationssystem som hjälpt långt, men som också gjort oss aningen lata. Vi lider båda av en viss försiktighet, och en övertro på expertis. Samtidigt har vi enorma mängder talang i våra två länder, av både liknande och olika typer. Båda länderna har en lång historia av god design, och en mycket hög nivå av tekniskt kunnande. Sverige är väldigt starkt i saker som marknadsföring och försäljning, och vad gäller konsumtionsprodukter. Finland är ett tryggt backlås när det gäller att utveckla stabil teknik och att leverera som del av ett nätverk.

Det krävs inte en innovationsprofessor för att se vad som behöver göras, och vad som kunde göras, för att utveckla innovationskulturen i de båda länderna. Båda måste bli mindre försiktiga, och mera kapabla att ta risker – även om detta skulle innebära ett och annat misslyckande på vägen. Båda kunde utmana varandra i detta, som en slags innovationens Finnkampen (eller, för att använda det käcka finska namnet, ”Yleisurheilun Suomi–Ruotsi-maaottelu” – ni ser vad jag menar med marknadsföring och konsumentvänligt närmande?). Båda länderna måste göra upp med sin tilltro till expertis och titlar. Framtidens innovationer kan skapas av folk som gått både grundskola, gymnasium och universitet, men de kan också skapas av människor utan utbildning och expertis, som bara börjat göra, och både Sverige och Finland har mycket att göra vad gäller att se denna typ av alternativa talanger och innovatörer.

Ser vi till våra olikheter så är det spännande med våra väldigt nära men märkligt åtskilda länder hur lätt det vore att stöda varandras innovationskulturer. Finska företag skulle ha mycket att lära sig av förmågan till att känna av och kommunicera med marknaden som svenska företag har. Samtidigt så skulle med säkerhet många svenska företag tjäna på att utnyttja det solida ingenjörsarbetet och strävan att göra väl ifrån sig (och sedan hålla käft om det hela, för det är bara fjollor som skryter) som kan hittas i Finland. Det är kanske inte en slump att företag som samarbetar över gränsen, och som är beredda att inleda en kommunikation mellan länderna, ofta klarar sig riktigt bra?

Det finns inte något sådant som en “korrekt” eller en bästa innovationskultur, utan varje innovationskultur kommer med sina styrkor och svagheter. Ser vi på Sverige och Finland skall vi dock mest se till att utnyttja den styrka vi ändå har. Vi kunde ju skapa så mycket, var vi bara inte så försiktiga och prudentliga, och var vi inte bara så trygga i våra Vinnova och Tekes, Bortom vår tro på expertis och legitimitet finns det ju så mycket vi ännu kunde göra.

Ska vi hjälpa dig att hitta den perfekta föreläsaren för ditt evenemang?

Få professionella råd från våra begåvade konsulter och skicka enkelt en förfrågan till oss. Du får snabbt svar på exempelvis pris och datum.

  • Detta fält används för valideringsändamål och ska lämnas oförändrat.