Viologi – läran om hur vi skapar ett VI

Jag hittade på ett ord i somras. När jag var som mest avslappnad kom det, där i divanen på framsidan med en lemonad i ena handen och telefonen i den andra. Och i ett huj hade jag registrerat både domänen och konceptet.

Viologi.

Det var ordet jag hade letat efter så länge. Fascinerande konstigt att det inte redan fanns!

Jag har arbetat med intern kommunikation, ledarskap och relationer i över 20 år. Jag har träffat hundratals grupper och arbetsplatser. Ledningsgrupper, kommunikatörer, chefer och medarbetare. Privat sektor och offentlig sektor. Stora organisationer och små. Ena dagen i Kiruna, den andra i Ystad. Ibland tänker jag att Sverige är min arbetsplats.

Utmaningarna i de grupper jag möter är förstås olika. Men allra mest slås jag av hur lika vi människor är.

Vi vill förstå vad som händer. Vi vill veta vart vi är på väg. Vi vill känna att vi spelar roll. Vi vill bli lyssnade på och kunna påverka. Vi vill känna oss trygga med människorna omkring oss. Och de allra flesta av oss vill känna att vi hör till.

Och det här blir inte mindre viktigt när organisationer förändras, tempot ökar eller resurserna minskar. Tvärtom. Det är ofta under press som relationerna prövas och våra ”vi och dom” blir som tydligast.

Det är kanske därför jag har blivit så upptagen av just ordet vi.

Vad är det egentligen som gör att en samling människor börjar känna sig som ett vi? Och vad är det som gör att det ibland går åt precis andra hållet?

När VI blir vi och dom

Jag möter ofta organisationer som vill stärka samarbetet, kommunikationen, kulturen eller vi-känslan. Och ganska ofta finns det samtidigt ett antal osynliga gränser.

Ledningen och verksamheten. Kontoret och produktionen. Vi här och de där.

Det behöver inte ens finnas någon öppen konflikt. Det kan räcka med att vi slutar vara nyfikna på varandra. Att information inte når fram. Att beslut inte förklaras. Att vi inte riktigt vet vad den andra handen gör. Att vi börjar tillskriva ”de andra” olika egenskaper och avsikter.

Sakta växer avståndet.

Och avstånd kostar. Vi samarbetar sämre, information fastnar, missförstånd växer, förändringar blir svårare och människor börjar bry sig mer om sin egen del än om helheten.

Det är där jag tycker att Viologi behövs.

Okej. Men hur gör man då?

Det är här jag tycker att det blir riktigt intressant. För ett VI uppstår inte genom att någon skriver TILLSAMMANS i verksamhetsplanen.

Det byggs i vardagen.

Och om jag skulle försöka skriva ett enkelt recept på Viologi skulle det ungefär se ut så här:

1. Skapa mening

Människor behöver förstå vart vi ska, varför det spelar roll och hur det egna arbetet hänger ihop med helheten.

2. Låt människor känna att de spelar roll

Mitt perspektiv behöver räknas. Min insats behöver betyda något. Jag behöver känna att jag behövs och att någon märker om jag är där eller inte.

3. Bygg tillit

Ge ansvar. Visa förtroende. Håll det du lovar. Var tydlig när du inte vet. Tillit byggs i små handlingar, om och om igen.

4. Skapa trygghet för det som är svårt

Det måste gå att fråga, invända, erkänna misstag, komma med idéer och be om hjälp. Vi behöver kunna säga ”jag vet inte” och ”jag gjorde fel” utan rädsla för att bli dömda eller få det emot oss.

5. Var nyfiken på riktigt

Fråga innan du antar. Försök förstå innan du dömer. Sök perspektiv som skiljer sig från ditt eget.

6. Kommunicera så att människor kan vara med

Information behöver nå fram, men människor behöver också förstå sammanhanget, kunna ställa frågor, bidra och bli lyssnade på.

7. Leta efter ”vi och dom”

Var uppstår avståndet hos er? Mellan vilka? Vad säger ni om varandra när den andra gruppen inte är i rummet? Där finns ofta viktig information.

8. Hjälp människor att närma sig varandra

Skapa möjligheter för människor att lära känna varandra – och varandras verklighet. Vad gör de andra delarna av organisationen? Vilka utmaningar har de? Vad behöver de från oss? Dela kunskap. Skapa arenor där människor faktiskt möts. Samarbeta över gränser. Och underskatta inte värdet av att ha roligt tillsammans. Ju mer vi vet om varandra, desto svårare blir det att reducera varandra till ”de där”.

När det fungerar händer något. Fler förstår helheten. Det blir lättare att be om hjälp, dela kunskap och lösa problem över gränser. Människor tar större ansvar för både sitt eget uppdrag och det gemensamma. Vi behöver lägga mindre kraft på friktion – och kan lägga mer på det vi faktiskt är där för att åstadkomma.

Ett VI är ingenting vi har. Det är något vi gör.

Det är därför jag behövde ett nytt ord. Ett ord för helheten – för allt det där som behövs för att öar ska bli kontinenter.

Och ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att det här förstås inte bara handlar om arbetsplatser.

Relationer är grunden för nästan allt vi försöker åstadkomma tillsammans. För barn som ska lära sig nya saker i skolan. För människor som ska hitta sin plats i ett nytt samhälle. För vård som kräver att människor och professioner samarbetar. För innovationer som uppstår när olika perspektiv möts. För arbetsplatser, familjer, föreningar, bostadsområden och samhällen.

Överallt behöver människor med olika erfarenheter, perspektiv och behov kunna förstå varandra, lita på varandra och få saker att fungera tillsammans.

Kanske behöver vi den kunskapen mer än på länge.

För världen behöver knappast fler ”vi och dom”.

Den behöver fler vi.

Viologi™ – läran om hur vi skapar ett VI.

För starka arbetsplatser börjar med starka relationer. Och starka relationer skapas mellan oss.