Öva innan krisen kommer

Världen förändras snabbt runt omkring oss…
och de förändringar som vi upplever på den globala arenan samt hemma i vårt egna land och närområde känns både främmande och i många fall skrämmande. Istället för att tillsammans rusta för att hantera exempelvis klimatutmaningar med medföljande flyktingkriser där vi behöver hjälpa varandra så finner vi oss nu istället i behov av att behöva rusta upp militärt för att i värsta fall gå i krig.

För att navigera i utmanande tider så krävs det ett ledarskap som medarbetare o medborgare får förtroende för samt som håller i en eventuell kris. Tyvärr har Sverige vid ett antal kriser inte upplevts agera i tid, eller på rätt sätt vilket genererat ett slags nationellt dåligt självförtroende.

I Sverige har vi ett ”svenskt” ledarskap som faktiskt skiljer sig en hel del från hur man gör i andra länder. Vårt historiska arv efter Axel Oxenstierna har i och för sig tjänat oss hyfsat väl men… det fungerar inte längre när kriser, såväl globala som i vårt egna land sker så otroligt snabbt och krav på omedelbara åtgärder hämmas eller helt enkelt inte sker med nuvarande ledarskap.

Lite provokativt kanske man kan säga att vårt konsensusdrivna ledarskap fungerar bra i vackert väder utan mörka moln på himlen där man har tid att prioritera samverkansmöten istället beslutsmöten. Tyvärr är detta en ledningsfilosofi som inte fungerar i händelse av svårare kriser.

För i Sverige, där ansvarig minister inte får leda och ta ansvar under en kris och Generaldirektörer inte får ge order till andra myndigheter än sin egen, är man hänvisad till att leda via just ”samverkan”. Det i sin tur gör allt tungrott och man förlorar värdefull tid vilket är en sån viktig parameter vid en kris.

Jag har spenderat så mycket tid med att leda människor och verksamheter i olika länder, kulturer och högriskmiljöer av ständig kris och mina erfarenheter, av att lyckas men också vid tillfällen när jag inte lyckades lika bra, är saker som jag delar med mig av vid föreläsningar och/eller utbildningar. För allt handlar tillslut om ledarskap och vilken typ av ledare du är när krisen drabbar dig eller din verksamhet. Är du förberedd?

När jag föreläser så får jag ofta frågan vad man ska göra åt det här och mina svar brukar oftast vara att man dels måste öva sina ledare i möjliga krisscenarier och därmed också tillåta att ledare under övningar får lov att misslyckas. Tyvärr sker det på tok för lite övningar för ansvariga chefer och… chefer är rädda för att bli granskade, ”betygsatta” med risk att förlora verksamhetens förtroende.

För egen del har jag lärt jag mig så mycket genom att leda verksamheter i länder såsom Irak, Afghanistan och ett otalt andra multikulturella konfliktområden vilket gav självförtroende. Fast… jag lärde mig ibland ännu mer vid de tillfällen där jag inte lyckades så bra men vars lärdomar kom att påverka mig än mer då jag lyckats vända ett misslyckande till en nyttig ledarskapserfarenhet.

Det är just detta, att leda människor igenom kriser och med verklig praktisk erfarenhet hjälpa ledare i olika nivåer att förbereda sig för kriser som är så stimulerande och anledningen till att jag håller på och föreläser. För ingen ledare, någonsin, hanterar en kris på ett 100% korrekt sätt. Alla ledare som varit med i verkliga kriser vet om att även om man gör det mesta rätt, så kommer det alltid vara tillfällen där man inte agerade helt rätt.

Att då bli bedömd av de som satt på läktaren och som i efterhand sitter på facit är oundvikligt men som man måste acceptera som chef.

Theodore Roosevelts poem ”In the arena” tycker jag säger allt om utmaningarna med att leda i kris.