Fuck perfektion!

Jakten på att vara bra, att vara rätt, att vara tillräcklig är en av människans stora illusioner. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra: “jag trodde du alltid var glad” – nej, så klart inte!

Det att jag ofta känner stark livslust, glädje och lycka är för att mitt fokus i stora delar av mitt liv har legat på att utveckla ett hållbart förhållningssätt till livets oförutsedda händelser och vardagliga utmaningar.

Detta innebär att jag tränat på att välja hur jag förhåller mig till det livet serverar. Att jag har skapat vanor som jobbar med och inte emot den biologi vi har och att jag har en kunskap och en medvetenhet om hur vi människor funkar och utifrån det i mångt och mycket lever ett liv oavsett yttre omständigheter i välmående och glädje.

Inget fluff, inget glitter, utan ett långt fokus med träning varje dag för att utveckla olika förmågor som skapar det förhållningssättet. Möjligt för alla. Inget unikt med det.

Men med en jäkla galen enhörningskänsla när man väl lever det. Livet blir djupt, kärleksfullt och lustfyllt fullt med fluff, glitter och helt fullt av gråa vardagsnyanser som för det mesta har regnbågsstänk.

Men det betyder inte att jag inte har utmaningar, att jag inte har delar i mig som är under utveckling, att jag inte har personlighetsdrag som är långt ifrån charmiga eller att jag inte har stunder med alla möjliga olika typer av känslor. Eller att jag inte har en egostruktur som är sjukt osexig och allt detta också ibland syns i mina handlingar och ger vissa bajsresultat.

Och vet ni vad. Av alla de andliga lärare, grymma ledare, innovatörer, politiker, entreprenörer och världsförändrare som jag mött i världen – de är inte heller perfekta.

De absolut häftigaste människorna jag mött är de som är medvetna och tar ansvar för alla sina delar av att vara människa.

De är sårbara, äkta, öppna, villiga till utveckling och tar ansvar för sin imperfektion i möte med andra människor. De har en välutvecklad förmåga till medkänsla för sig själv och andra. Och i det ögonblicket blir de perfekta.

Det fetaste av allt är att om man vill frigöra sin potential och leva i välmående så är en av de snabbaste vägarna dit att hoppa rakt in i havet av sårbarhet och omfamna all the shit inside – allt det du dömer som otillåtet, fel, otillräckligt.

Sluta förtryck skiten. Sluta maskera, sluta använd dina strategier för att dölja det för dig själv. För vet du, det sjuka i kråksången är att alla andra ser det tydligare än dig. Så du tror att du döljer det för andra, men det enda du gör är att du döljer det för dig själv tills det en dag smäller av i ansiktet på dig.

Omfamna, uttryck, ta ansvar, acceptera och välj medkänsla. Det skapar en motorväg till energi, livslust, glädje, tillfredsställelse, kreativitet, harmoni och galenskap.

Så varje gång du tittar på någon och tänker att deras liv är perfekt – kom ihåg att det är skitsnack som din hjärna roar sig med i stället för att du tittar på dig själv och tillåter den delen av dig som du förtrycker. Du är under utveckling precis som allting annat i detta universum.

Tittar du på någon som verkar leva jävligt lyckligt och stort – kom då ihåg att de har tränat på det och det är inget annorlunda än en OS-medaljör.

Du skiter inte fram ett OS-guld på ett ögonblick. Men beroende på fokus så kan du vara där på fyra år.

De finns de som gör det på ett ögonblick, men de är väldigt få och kanske lite väl mycket farytail fluff för dig. Jag bara utmanar dig till att hålla dörren öppen för att kvanthopp existerar.

Jag har bestämt mig för att jag tänker vara riktigt jävla grym på att vara människa. Vilket för mig betyder att vara en fet integrering i allt det andliga och mänskliga jag är och i det leva ett riktigt stort liv.

Vad har du bestämt dig för?

Tänker ett hardcore träningsläger på 6 månader. Där jag tar det till nästa nivå. Vill du vara med? Ska vi träna tillsammans?

Perfektion existerar inte. Punkt. Sluta låtsas. Välj sårbarhet.

#ettstörreliv #autentisktledarskap #mänsklighållbarhet #teal #tealorganisation