Ledarskap – ett föräldraperspektiv (del 2 av 3)

Jag står mitt emot min älskade dotter. Ilska, ledsamhet och frustration sprutar ur henne. Samma känslor finns i mig. Hon är arg på livet, sig själv, på oss – hennes föräldrar. Jag hör hennes ord, hur hon i olika former klär meningarna i olika skepnader där det återkommande mantrat mellan raderna är att hon är otillräcklig.

Osäkerheten och den upplevda kontrollförlusten i att skapa sig en egen framtid känns överväldigande för henne just nu. Hon tror sig inte veta vad eller hur hon ska göra det. I den känslan av frustration jämför hon sig med andra och hennes hjärnas fokus är på det hon inte har istället för det hon har. Stresshormonerna ökar i kroppen vilket gör henne låg, som i sin tur skapar en större känsla av otillräcklighet, dömande och jämförande med andra. Får den processen pågå tillräckligt länge uppstår psykisk ohälsa.

Jag andas, observerar oss i vårt samtal utifrån min vältränade förmåga till självreflektion. Ser att vi inte når varandra, frustration uppstår hos mig för jag vill så gärna nå in till henne, få henne att förstå, backar, ber om ursäkt för mina tillkortakommanden, vi försöker samtala igen, misslyckas, vi argumenterar, det blir tyst, samtalet fortsätter, ett möte uppstår och vi skiljs åt en stund.

Har du någonsin ställt dig frågan: Varför mår mitt barn dåligt?

Vi lever i ett av de tryggaste länderna i världen med hög välfärd. Vi har det bättre än någonsin. Ändå ökar den psykiska ohälsan bland unga och vuxna runt om i landet. Kan det vara så att vi inte är rustade för det samhället vi lever i? Hur kommer det sig?

Mitt svar är att vi alla har gått i en skola som är anpassad för ett gammalt samhällssystem. En skola som inte har gett oss alla de färdigheter och förmågor som vi behöver för samhället vi lever i i dag. För vårt samhälle har förändrats och vårt samhälle fortsätter att förändras. Snabbt. Det blir allt mer sammankopplat, komplext, oförutsägbart och mångtydigt. Vad är det som behövs av oss individer för att vara en del av och kunna hantera det nya framväxande samhället?

Vi har ett skolsystem som fokuserar på de kognitiva förmågorna som till exempel matte, språk och problemlösning. I dag behöver vi också få tillgång till och utveckla de icke-kognitiva förmågorna som exempelvis empati, acceptans, medkänsla, egenansvar och mod. De förmågorna behöver vi för att kunna vara en del av det samhälle som skapas i dag. Vi behöver utveckla vårt självledarskap, ett hållbart förhållningssätt som gör att vi agerar i linje med det som är viktigt för oss trots livets oförutsedda händelser och vardagliga utmaningar.

Det är avgörande för oss att utveckla en stark läridentitet, alltså att se sig själv som en lärande individ som kan lära nytt, lära om och lära för livet. Helt enkelt, det jag inte kan i dag lär jag mig i morgon. Det skapar trygghet i en föränderlig värld.

En annan viktig förmåga är egenansvar. Det innebär att jag sätter mig i centrum för mitt liv. Mina resultat har en gemensam faktor och det är jag.

Utifrån förmågorna självreflektion, lärande och egenansvar ställer jag mig själv frågan Vad kan jag göra för att skapa de förändringar som är nödvändiga i min livssituation just nu? När vi väljer egenansvar blir vi mästare över vår egen framtid istället för offer för livets omständigheter och vardagliga utmaningar. När vi sätter oss i centrum för våra liv får vi både kraft och riktning att skapa positiv påverkan på våra liv i de konstanta förändringar som uppstår.

I ditt ledarskap som förälder – tar du ansvar för de resultat du har i ditt liv eller skyller du på andra?

#detdubordefåttläradigiskolan