Kreativitetens nyår

Oberoende av om sommaren varit fantastisk eller alldeles regnat bort, så börjar den vara slut nu. Åtminstone den underbara del av sommaren då man inte behöver tänka alltför mycket på jobbet. Och, om vi skall vara ärliga, det är den del av sommaren som vi egentligen menar när vi talar om det hela – tiden när vi väntar på en snart stundande semester, eller tiden när vi faktiskt är på semester. De varma dagarna efter detta, de är sedan något helt annat…

I samband med detta är det intressant att observera hur lite vi firar, eller ens tillstår, återvändandet till jobbet som en anmärkningsvärd händelse. Jovisst märker vi att vi är tillbaka på arbetsplatsen, men vi firar detta på sin höjd med en sorgmodig notis på Facebook. Till och med cheferna noterar snarare sorgset att “jaha, nu var vi här igen”. Visst, vi ordnar kanske en kickoff, men ofta är även dessa närmast ursäktande: “Sorry att ni måste komma tillbaka. Lyssna på föreläsaren. Drick lite vin.”

Det märkliga i allt detta är följande: Om vi nu vill ha saker som glädje, kreativitet och innovation i arbetslivet, skulle inte just detta vara ögonblicket att introducera lite av den varan? Jag menar, detta är ändå ett ögonblick när man faktiskt kan börja om, väl utvilad, till och med energisk.

Vi talar ofta om nyåret som ett förnyelsens ögonblick, och firar detta med fester, champagne, och mer eller mindre verklighetsfrämmande löften om förändring i det nya året. Men varför just då? Det att året byter i kalendern betyder ju egentligen förfärligt lite. Även om vi tror på det nya årets magi – för det är ju alltid nästa år vi kommer att komma i form – så är den krassa verkligheten att januari är förnyelsens tid för få andra än Skatteverket. Och undra på det! Det är mörkt som i en säck, och det lilla lov man haft har varit så kort (och, för att tala rakt ut, så dominerat av stress) att det inte är så konstigt att inte löftena håller eller arbetslivet förändras.

En återkomst från sommarlov, däremot… Det är inte kallt när man åker till jobbet, och även om det regnar är det knappast snö eller slask. Solen lyser, och nog piggar det ju lite upp. Ingen förväntar sig att de första dagarna skall vara definierade av full effekt, utan man accepterar att arbetets hjältar söker sin nya rytm. I bästa fall är några av jobbets irritationsmoment ännu på semester!

En smart chef skulle reagera på detta, och konstatera att det här kunde vara varje arbetstagares kreativitetens nyår. Ett ögonblick när man kan utveckla sitt jobb en smula, och söka bättre sätt att göra och vara. En tid att utmana gamla och ingrodda idéer om jobb och uppgifter. Det här kunde vara en tid av sann förnyelse, en mycket viktigare sak att fira än det att årets siffra byts från sju till åtta, men vi behandlar den som en avlägsen släktings död – lite sorgmodigt är det, men sen bara fortsätter vi på.

Vad vi ser här är det faktum att vi, trots alla vackra ord, fortfarande inte behandlar jobbet som en plats som kan vara sant inspirerade, och att på många arbetsplatser ses inte kreativitet och innovation som viktiga att satsas på. Om till och med cheferna utgår från att återgången till jobbet är något som snarast förtjänar kondoleanser ska vi inte undra om inget förändras.

Men ändå… Tänk hur kul det vore om chefer, den första dagen när de anställda kommer tillbaka, skulle ta dem till sidan och säga: “Du, jag vet att du tänkt på jobbet under din semester, och på det hur vissa saker här är helt åt helvete. Kan vi sätta ett par dagar på att du berättar vad du vill ändra på här, och att jag försöka ändra på dem? Eller att du berättar åt mig vilka onödiga saker du vill sluta göra, och vilka mycket smartare du vill fokusera på?”

Ja, man kan ju alltid drömma…